Vaknar upp till mitt 39e år och känner mig nöjd och trött! Tacksam över de som kom och firade min dag, tacksam över alla de cyber firanden som skrivits. Blir fortfarande så där barnsligt lycklig över paket och känner stor kärlek när jag ser våra barn leka och komma så bra överens med mina vänners barn. ❤️ Det bästa av det bästa helt enkelt!
I tanken hade jag en vision över min dag och i verkligheten med en 3 barns familj blir det annorlunda. Fortfarande behöver jag träna på att ta det piano och speciellt i perioder när det har varit ett högre tempo. Det är så lätt att dras med i spänningen och drivet som livet ger.
Att fortsätta i samma tempo och tillföra saker och inte ta bort något är ett bra recept till fail.
Det är så underligt hur snabbt det går att komma in i gamla vanor, egentligen är det kanske inte så underligt, jag har tränat på dessa vanor i många år. Att glömma bort det där med att stanna upp, ta micropauser eller tom lägga saken åt sidan för kvällen. Hur svårt kan det vara, att låta det vara tills imorgon? Riktigt svårt ibland har det visat sig.
Så vill jag misslyckas då fortsätter jag med högt tempo, minskar sömnen, blir irriterad på barnen och struntar i de där små stunderna med närvaro. Vill jag leva så? Vill jag missa de små stunderna, de tillfällena då jag och mina barn har intressanta, roliga och kloka samtal om livet. Stunder med familj, vänner och närvaro. Svaret är NEJ!
Jag vill fortsätta på den väg jag påbörjat, jag tänker inte låta trafiken styra mitt tempo, periodvis tänker jag ligga i högerfilen och ibland svänga av för att upptäcka något nytt eller bara vara i stunden! Självklart tänker jag ligga i vänsterfilen då och då för känsla och pirret när gasen trycks i botten är härlig och ger en adrenalinkick som får mig att bli mer fokuserad och mer kreativ.
JA till livet, NEJ till långvarig stress!
Ha en bra dag!
Kram ❤️