En liten tankevurpa och intentionen med dagen är borta

Du vet, jag vill så väl men så blir det så knasigt.

Vaknar upp efter en god natts sömn. Somnade tidig, vaknade någon gång och somnade om utan problem. Får fart på barnen och vi äter frukost nästan samtidigt. Fyller kaffebryggaren med vatten, går till skåpet tar fram kaffet och upptäcker att kaffefiltret är slut.

Jaja det ordnar sig jag har tid att åka till affären och köpa kaffefilter. Sätter mig vid bordet börjar äta havregrynsgröten med blåbär, hallon och chokladprotein. Gröten är mindre god äter upp bären och gör mig en smörgås som jag kan ta med och äta på förmiddagsfikat. Behåller lugnet och tänker positivt.

So far so good.

Barnen gör sig iordning och jag blåser håret säger hej då till grabbarna och kommer på att jag ska ha med mig en lunchlåda också. Det får bli tabbouleh (hade inhandlat grejerna dagen före) Kokar upp vatten häller i bulgur ställer det åt sidan medan jag funderar på alla ingredienserna till tabbouleh. Har inga tomater så jag tar med mig E till affären för henne ska jag lämna strax innan 9 då jag börjar kl 9. Handlar lite extra grejer när jag ändå är där. Vi kommer hem, jag brygger kaffe och börjar hacka grönsakerna som ska blandades med bulgur.

Under tiden jag hackar grönsakerna kommer de ifrågasättande tankarna. Jag försöker slappna av och tänka på annat men det destruktiva tar över. Jag kämpar emot det negativa med olika argument för att ha ett positivt mindset. Kan jag inte bara vara klar med hackandet någon gång. Käken spänns och när min hemmagjorda tabbouleh är klar vänder jag mig om och tittar på klockan.

Stresspåslaget är ON! Jag känner det i hela kroppen, andningen är ytlig, hjärtat slår snabbare och kroppen spänd. Nu när jag skriver om det får jag direkt kontakt med känsla som jag hade imorse.

Vad beror det på?

Det handlar om mig och min planering. Hade jag öppnar kylskåpet och tittat lite mer så hade jag kunnat gjort en matlåda med rester. Åt en nachotallrik nu på kvällen som jag lika gärna kunde ha haft i matlådan. Jag fastnade i mitt tankesätt om att jag hade tid att inhandla kaffefilter och dricka kaffe. Samt att jag kunde laga en maträtt. Hur tänkte jag egentligen? En total tankevurpa som jag gjort så många gånger förr.

Hur resten av dagen gick?

Sådär, jag gav mig tid för att komma ner i varv men kunde inte riktigt hitta mitt andningsankare förrän vid kl 13. En känsla av rastlöshet och stress fanns kvar i kroppen tills jag tog en promenad till förskolan.

Jag tog långa vägen till förskolan och började med en uppförsbacke och när det Ålands ut tänkte jag, nu kan jag andas igen men nej det var kämpigt med andningen. Efter 1 km durrar min klocka till för att just tala om att det har gått 1 km. Tiden visar 9:51/km. Oj, tänker jag och så förstår jag varför jag haft jobbigt med andningen. Min kilometertiden första kilometern brukar ligga på 10:20-11 min/km

Efter 15 min promenad börjar jag känna lugnet i kroppen och jag svänger vänster går över bron svänger höger och följer den lilla kanalen tills jag kommer till vägen där jag går höger och kommer fram till förskolan efter någon kilometer.

Nu sitter jag här och njuter med en god varm kopp choklad och förbereder dottern för läggning. Känner tacksamhet för att jag kan reflektera över mitt beteende och tacksam för att jag tog en promenad istället för bilen när jag hämtade dottern. Vad är du tacksam för?

Tack för att du läste! 🧡Önskar dig en fin dag 🧡

Annonser

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: