Mer än 2 år har gått. Jag har provat saker jag aldrig tänkt på. Jag har lärt mig en massa om människan, om kroppen om mig själv. Vissa dagar blir jag nästan lite orolig över hur mycket det finns att veta. WOW det finns så många människor med så många inriktningar, samhället utvecklas, människan utvecklas i en högre fart än någonsin förr. Vi slår knut på oss själva för att hinna med, göra rätt, utvecklas och tillhöra en helhet. Ingen vill vara utanför eller utsatt och då händer det att stressen blir hög, för länge och så skapas en kemisk obalans i kroppen och det som tidigare varit logiskt blir satt ur spel och vi jagar utifrån vår egna kritiska tanke. Istället för att värna om vårt eget mående och säga stopp, det är för mycket nu.
Jag arbetar som lärare på en ny skola, med ett nytt arbetssätt, i ett nytt arbetslag med en ny chef. Den 17/10 gick jag hem från jobbet och kände mig nöjd och tacksam över vad jag hade åstadkommit denna vecka. Ja egentligen alla veckor, varje dag är ett framsteg. Alla dagar är inte toppen men varje dag en stund av glädje, en stund att minnas om jag tillåter mig att reflektera.
Jag vaknar fortfarande med ångest vissa dagar, ibland kan ångesten finnas där i flera dagar. Jag känner den, jag upplever den och ibland så ignorera jag den. Jag försöker skapa utrymme för att göra sådant som får mig att finan lugn, fokus och energi. Det kan vara meditation, läsa en bok eller lyssna på en podd.
Den senaste veckan har jag valt att jag springa med barnen, få upp pulsen, leka kurragömma och försökt hitta till den lekfulla delen hos mig som har varit så gömd. Jag har varit så allvarlig, försökt finna balans så intensivt att jag villat bort mig själv. Jag har slösat me energi än nödvändigt.
Jag hade några funderingar kring min arbetstid, tänkte på dem, kom med ett förslag och nu känner jag mig nöjd. Tillfreds med att min upplevelse och känsla gick att förändra, det gav mig mer tid till att göra ett bra jobb. Det är så skönt att kunna tänka själv och kunna påverka, att skapa en dialog för mitt egna utvecklande. Jag tycke det är svårt att vet svar gränsen går för vad som är ett personligt problem och vad som är ett legitimt yrkesproblem. Hu mycket ska man göra och hur mycket kan man göra?
Tidigare tänkte jag att jag ska göra allt, min yrkesbeskrivning står i skollagen och i läroplanen för grundskolan. Det går alltid att göra för mycket inom skolans värld, för att det finns så mycket att göra så många behöva att förhålla sig till. Jag är så tacksam för att jag kan arbeta, tjäna pengar och använda min kunskap som jag arbetat så länge med att bygga upp.
lindasoas.com 