Snöflingor faller sakta ner mot marken och lägger sig som ett lätt täcke över den snötäckta marken. Snön är så lätt och virvlar runt däcken på bilarna när de far fram på vägen. Vid bordet sitter jag tillsammans med mina fina vänner och tillsammans ser vi stor snöflingor falla. En lunch, ett möte, en träff, ett förtroligt samtal som bara är för oss. För stunden är det bara vi tre och en hund.
Denna vecka har visat mig ännu en gång hur viktig vetenskapen är samt hur viktigt det är med kunniga och specialutbildade personer som också kan samarbete och lugna de som oroliga är. När det verkligen gäller finns det fantastiska människor. Jag har också träffat människor som ger mig hopp om min framtid som delar med sig av sina visioner och framtidstro. Som har varit där jag är nu eller som är påväg dit jag är nu. Vi lär så länge vi lever, det viktigaste är att vara öppen och se vad som faktiskt erbjuds.
En vecka som började med stark oro och ångest, ja nästan i panik och slutar med ett lugn i kroppen och en tacksamhet över mitt liv. Jag visste inte hur jag skulle handskas med mina känslor. Har jag verkligen rätt att gråta?
Precis som våren närmar sig och ljuset är påväg åter, precis så ser vi på framtiden. Vi hoppas och tror, för ingen kan egentligen veta. Ung som gammal, det kan händ vem som helst. Jag säger att jag befinna mig mitt i livet, ja om jag lever tills jag fyller 80 men det vet jag inte. Att maxa varje dag som om det vore min sista är inte min grej. Har testat det några år och det var kämpigt. Jag såg positivt på livet, jag var lätt naiv och tänkte nog att gräset blir grönare bara jag gör si eller så. Jag ser fortfarande positivt på livet, det naiva finns där fortfarande men jag bär också me mig den negativa bilden, bitterheten som vissa val ger. Jag börjar se mig själv och hur jag är som människa, jag börjar förändra mitt tankesätt och se vad som faktiskt skiljer oss åt istället för att hamna i en bitterhet och avundsjuka. För mig blev det såhär och jag kan inte göra så mycket åt det. Det jag kan påverka är hur jag går vidare, hur jag väljer att lev idag.
Jag kommer inte alltid att kunna välja lycka, glädje och skratt för livet har gett mig alla dessa känslor och dom finns av en anledning. Jag behöver sorg för att uppskatta lycka, jag behöver skratt för att uppskatta gråt, jag behöver lugnet för att komma tillbaka från ilskan, jag behöver rädsla för att förstå när jag är trygg. Vår känslor är signaler som hjälper oss att förstå hur vi mår och vad vi behöver justera för att må bättre. Ryck upp dig, skärpa till dig är inte alltid så bra pepp talk, även om det är av all välmening.
Dröm om igår, tro på imorgon och lev idag!
lindasoas.com 