Fredag betyder arbeta hemifrån. Det är en dag som jag fokuserar på mitt företag. Ett företag som jag startat själv, driver själv och funderar en massa på. ett företag som jag får vara kreativ i. För varje uppdrag lär jag mig något nytt. Fastän jag gjort , gör allt detta så funderar jag på om det var så klokt att starta företag? Skapade jag mer stress för mig själv? Hade jag verkligen funnit mitt ”why”
Jag söker efter lösningar och skapar min framtid.
Vad jag vet var att jag sökte efter en förändring. Jag kunde inte fortsätta i den situationen jag befann mig. Jag mådde dåligt av jobbet, jag kände mig utlämnad och ingen förstod på riktigt förutom den som själv varit i samma situation. Jag fick någon sorts medlidande även om det inte var tanken så kände jag än mer ensam. Att få panikångest på jobbet och gråta inför mina kollegor för att försäkringskassan ansåg att jag var redo. Det jag behövde var nedsatt arbetsbelastning och istället fick jag lägga min extra energi på att lösa det problemet. Jag vet inte vad ett rehabiliteringssamtal är för jag har aldrig deltagit i ett. På arbetet fick kämpa för något som borde vara en självklarhet, att få må bra och få bygga upp en stukad självkänsla och ett förlorat självförtroende. Jag tänka inte lägga energi på tänk om men jag behöver bearbeta vissa saker för att utvecklas och kunna gå vidare. Jag måste förstå mitt ”why”.
Idag arbetar jag på en ny arbetsplats som lärare och vi är två i klassrummet, två utbildade pedagoger. Jag befinner mig i en situation där jag inte är ensam ansvarig för allt. Jag har mina ämnen som jag kan fokusera på, ämnen som jag kan göra bra. Jag arbetar inte heltid och jag känner att jag har möjlighet att lyckas. För första gånge på länge finns en tydlig struktur för vad som ska göras, vad som ska planeras och vad som ska utvecklas. Det jag behöver är tid, tid till att förstå, tid till att utvecklas och tid för att se vad som passar mig, hur jag ska förhålla mig till omvärlden.
Det tar tid och jag befinner mig i två världar.
Min läkare sa, det kommer att ta tid, minst två år innan du är med i matchen. Han hade rätt, eller? Jag har inte förstått det där med tiden före och tiden efter utmaningen men jag börjar förstå det nu. Jag har länge velat vara den glad, nyfikna och starka Linda, hon som kunde springa några kilometer utan att tro att hon skulle dö. Hon som for utför slalombackarna på vintern och njöt av livet. Hon som längtade till jobbet för att det var givande och utvecklande. Jag valde aldrig mitt yrke för pengarna och min lön betalar mitt leverne så jag behöver arbeta, vilket jag gör. Att äntligen få pengar på kontot efter att ha levt på besparingar för att finna vägen till ett bättre mående. Så min uppmaning till alla friska som jobbar. Spar pengar, du vet inte när du kan behöva dem. En undersökning från Di visar att var femte mår dåligt pga sin ekonomi då forskare menar att vi har lättare att leva i nuet än att tänka klokt om framtiden. (Hans Bolander 29 juni 2019 Di.se)
Var jag egentligen försvunnen? Nej jag var förlorad i min egen värld…
Jag är Linda, jag har bara utvecklats mer och jag förstår vad att leva innebär. Kanske jag hamnar där igen, i den trötta världen där allt blir svart och ångesten har mig i ett hårt grepp. Ingen vet så jag försöker utmana mig varje dag för att skapa möjligheter för mig själv. Klart jag är förändrad och så galet medveten att jag blir förvirrad och ibland undrar hur jag ska förhålla mig till mig själv. Jobbigt, ja ibland ballar jag ur.
Trevlig fredag!
lindasoas.com 