Tillbaka och framåt

– Ditt skrivbord är där.

Jag går och ställer mig vid skrivbordet. Det rent, inte sak finns på bordet. Själva bordet är träfärgat, ställer ner väskan på golvet och sätter mig i stolen.

– Vi går och äter, ses om en stund.

Jag lyfter blicken och tittar ut genom fönstret, solens strålar lyser starkt in i mina ögon. Jag sitter och tittar, ögonen söker, asfalt, gräs, träd, ett förråd och en stor byggnad på andra sidan gården. Det känns bra, att sitta vid fönstret och se naturen det är mitt bästa ställe i skolans värld när jag vill vara i nuet.

Jag plockar upp min dator, lägger den på skrivbordet – hur var det nu igen.

Lösenord, användarnamn…

Ringer It-support, snabb hjälp och två minuter senare är jag uppkopplad.

OneNote, Teams, 365 mm.

Ny anteckning, backa och så är de där, alla mina anteckningar från 2017 och framåt som om ingenting har hänt.

För två år sedan vid denna tidpunkt satt jag med skammen

Medan jag visualiserade hur mina kollegor mötte upp eleverna i klassrummet och fick vara med och forma en grupp rann mina tårar nedför kinderna. Skam över att jag inte kunde vara läraren Linda, att arbeta, tjäna pengar och försörja min familj hade mig i sitt grepp. Skam över att inte duga, att inte vara attraktiv och att jag inte ens orkade sitta med vid middagsbordet tillsammans med familjen.

Jag skulle ljuga om jag sa att det var så där filmiskt vackert när jag grät. Du vet när den kvinnliga huvudrollsinnehavare tittar upp med sorgsen blick och tårfyllda ögon och kameran zoomar in. Till en början var det nog så där vackert, ögonen fylldes med tårar, en stor tår rullade nedför min kind och hamnade på läppen så jag fick känna smaken på den lätt salta tåren men sedan eskalerade det till total stor gråt, snor och snörvlade, röda ögon och en totalt urlakade kropp. Det höll på i flera dagar och livet i skolan gick vidare utan mig.

Jag är utbytbar och ingen kommer att tacka mig.

Jag minns starkt en gång då jag stod framför spegel och tittade på mig när jag grät. Skulle tårarna sluta rinna och varför gråter jag. Jag har ju allt, make, barn, hus, jobb, arbete och vänner. Nu kom även skammen över mig igen om att jag som hade allt jag behövde inte klarade någonting medan alla andra kunde.

Vad var det som hände?

Det skulle ta 3-4 månader innan jag började förstå vad som faktiskt hade hänt. Jag fick lära mig själv genom att söka information via 1177 (en trovärdig källa) jag sökte igenom hela Storytel på jakt efter information om hur jag skulle må bra igen. Med facit i hand skulle jag ha väntat på läkartiden till Företagshälsovården istället för att gå till Vårdcentralen som hade en ledig läkare 1,5 vecka tidigare och då skulle jag ta den. Det tog 10 månader innan jag hittade rätt terapi för att få konkreta verktyg och det var via Företagshälsovården.

Nu sitter jag här 2 år senare och ska möta upp nya elever om några dagar.

Förändringens tid är här.

Vad ska jag tänka på för att få en bra balans mellan arbets- och privatliv?

Hur tänker du?

Ha det gött! 🌸🤗

Annonser

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

4 reaktioner till “Tillbaka och framåt

    1. Ja det är svårt, lämnar dator och böcker på jobbet när jag går men ändå finns tanken där på lustfyllda lektioner. Det handlar om att förbereda sig på en bra nivå, försöker koppla av och på ”skolknappen” har inte riktigt lyckats ännu 🙄

      Gilla

      1. Kan tänka mej att det inte riktigt går att ”koppla bort” ett sånt yrke… Men du hittar säkert en bra balans som passar Dej – det viktigaste är ju att jobbet känns bra/roligt att gå till och ha, så du trivs där 🤗 annars är det ingen mening alls att ha det (gäller ju alla jobb)

        Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: