Avund och bitterhet mot det perfekta.

När är det perfekt? När fönsterbrädan är dammad, blommorna vattnade och centrerade i fönstret med ett lätt ljus riktat på dem. Eller är det när barnen sitter tysta vid matbordet och dukar av efter sig och inte en smula ligger på golvet. Finns det ett sådant senario? Jag blev triggad för att livet är inte så härligt på ytan som det visas. Det är en riktig Rocky road!

Vad är perfekt? Är perfekt en lockelse som får vårt avund att ta mark i en så kaosartad värld så att vi bara måste titta lite till, sträva lite mer?

Jag har ett starkt motstånd till ordet perfekt och med bitterhet tittar jag på bilder jag som uttrycker det ”perfekta” hemmet, den perfekta vasen i sitt liv, de perfekta kläderna. Det är så det känns nu och jag vet att om några dagar kommer jag att tänka annorlunda. Så fint, mysigt, vackert men just nu sitter jag här i mitt kaos.

Ja, bitterheten har tagit sig in i min tanken och med största sannolikhet känner jag en stunds avund för att människorna bakom dessa bilder har tagit sig tid att planera, genomföra och fått ge utlopp för sitt kreativa sitt skapande. Att de har haft ork att tänka långsiktigt och hållet kvar den tanken.

Min verklighet är något annat just nu. Mitt liv fokuserar kring barn och det finns inget lugnt och stilla över det. Det är ett ständigt brus av diskussion, utmaningar kring vem som är starkast, snyggast och snabbast. En kombo mellan kavat 4 åring och 2 killar påväg in i tonåren är en utmaning utan dess like. En stunden är de glada och informativa för att i nästa stund ryka ihop om vem som flyttade smörkniven förra veckan. Jag befinner mig i en maktkamp att upprätthålla ordning och struktur som utmanas av argument som: vem bryr sig, jag ska (innebär lära aldrig hända) Föräldraskapet har nått nya nivåer.

Jag befinner mig i en utvecklingsfas både med mig själv och med barnen och det är galet utmanande. Jag behöver påfyllning med energi för att inte bli helt urlakad.

En stund för mig själv på kvällen!

Annonser

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

8 reaktioner till “Avund och bitterhet mot det perfekta.

  1. Jag förstår dig, jag är mormor till tre barnbarn, tre pojkar 4 år, 7 år och 9 år, ojojoj, detta tävlande om allt och avundsjuka. Jag är glad att jag är mormor och inte har dem hela tiden.
    Något som är perfekt är inget att jobba för.

    Gillad av 1 person

    1. Det perfekta behöver bytas ut och individen, jag måste lära mig att vara nöjd. Kan jag utveckla, vill jag utveckla eller göra på ett annat sätt istället. Det är svårt att bara tänka det där blev bra, nu går jag vidare. Kan faktiskt se det positiva beteendet i vår dotter som är 4. När hon är klar så är hon klar och går vidare till nästa sak. (En insikt jag fick nu när jag läste ditt inlägg.) Trevlig helg! 🍁🧡

      Gilla

      1. Ja att något ska vara perfekt stoppar så mycket. Jag tänker på mig när jag målar, förut kämpade jag för att min målning skulle bli perfekt, det blev nästan som ett fotografi och ändå var jag inte nöjd. Det tog några år innan jag började måla igen och nu struntar jag i vad andra ska tycka. Jag bara målar och målar och jag känner mig lycklig när jag målar. Tidigare var jag alltid rädd för att det inte skulle bli tillräckligt bra.

        Gillad av 1 person

    1. Jag tror också att det är så. Det dryga är att jag blir lite mer triggad av dessa bilder när mitt liv känns som att det är en milsvidd därifrån. Men nu sitter jag vid mitt rumsbord med en kopp kaffe och njuter av att få var just i mitt hus på en fredag. Livet är rätt bra ändå 😉

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: