En söndag i November

Mamma, mamma, mamma, mamma ,mamma

Det tystnar… somnade honom om, jag vågar knappt röra mig fast vi sover i olika rum. Tänk om hon hör mig då är det kört, då är det bye bye du sköna, varma säng. Slumrar till det är så skönt, kroppen är avslappnad lägger mig på mage och drar upp ena benet, jag är så redo för att sova vidare.

En svag röst säger mamma, mamma…

Jag vänder på huvudet och öppnar ena ögat försiktigt;

-Mamma jag är vaken nu! Säger hon med glad röst

-Kan du sova lite mer? viskar jag

-Nej, jag vill ha din telefon, svarar hon med viskande röst

-Nej! Viskar jag med en tydlighet

-Jo, du är inte snäll nu mamma, svarar hon tydligt tillbaka.

Skit nu kommer ett sådant där läte som får vem som helst att vakna till. Jonas grymtar och är slitet från nattens galej, han kommer inte att röra en fena förrän vid lunch. Jag måste gå upp, pojkarna behöver sova, tar med mig täcket ner till soffan. Sätter på tv:n och Daniel Tiger. Slumrar i soffan och bestämmer mig för att acceptera uppdraget som personlig klätterställning åt Elin.

Att jag inte sovit många timmar inatt det vet inte hon. Vaknade vid 2 tiden och hörde underliga ljud från nere våningen. Fy tusan för knakiga golv. Hjärtat slår så hårt och så fort, någon är på undervåningen. Känner paniken komma, tar med telefonen och går nedför trappan, inser att jag har väldigt lite kläder på mig. Ska precis vända i trappen när jag ser en skugga röra sig i matrummet. Jag försöker gömma mig i trappen och slår pinkoden på telefonen. Nu är det fan kört, känner mig förvirrad och begriper inte vad som händer. Blir svettig, finner fokus och inser att det är Jonas. Han sår i matrummet och snurrar på jordgloben.

Är det inte barnen så är det maken som får en att fara omkring mitt i natten. Hur är det att sova en hel natt och tills du vaknar av dig själv på morgonen? Kommer inte ihåg?

Sedan har dagen gått i ett. Förmiddagarna med dekorerade pepparkakor, riktigt gott och trevligt. Jag och våra tre barn ❤️

Jag har inga kläder i min garderob.

Jag får dåndimpen när ena sonen påpekade att han inte hade några kläder i sin garderob och menade på att jag var lat som inte ordnat med kläderna.

– Har du varit ner till tvättstugan?

– Nej varför skulle jag det?

– Rena och vikta kläder finns där nere.

– Varför tog du inte upp kläderna när du var där?

-Skitunge gå ner och hämta rena kläder!

Barnet kommer upp igen med rena kläder på sig.

– Tog du inte med dig kläderna? frågade jag

– De kan pappa göra det är inte bara ditt fel att du är lat mamma.

Jag är så hungrig, vad blir det för mat?

– Det finns korv med bröd att laga till.

– Ska jag? Det är inte mitt ansvar.

– Du kan laga mat och du är hungrig.

– Jag orkar inte.

– Du kan äta korven rå. Jag bryr mig inte.

– Jag kommer att svälta ihjäl.

– Det tror jag inte.

Barnet steker korv till sig själv och sin bror. Mätta och belåtna beger de sig till sina vänner. Vilken fascinerande utveckling på dagen.

Det är dax att få bort latheten och strukturera upp vardagen ännu mer. Det kommer att bli ramaskri men de kan så mycket och lika bara att de lär sig nu! De är inte ens tonåringar än. Måste sätta rutiner innan deras vanor har blivit för hårt satta.

Jag måste gå en föräldrautbildning eller iaf läsa en bok för att t-tröja på mitt tålamod ochbknte reagera som en racerbil så fort de börjar ifrågasätta eller djävlas med varandra.

Nu är söndagskvällen här och tvätten fixad, köket städat och hallen fri från stök. Försöker förekomma varje måndag då vi har en tendens att komma iväg sent. Det är en skön känsla att vara i fas med vissa delar inför veckan.

Power to me ✌🏼

Välkommen måndag!

Tack och godnatt

Kram

Annonser

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: