Börjar veckan med två dagars vab. Lilltjejen är på G igen så imorgon blir det förskola för henne och jag ställer mig åter i klassrummet.
Att arbeta som lärare var ett givet yrke för mig. Det var inte fråga om pengar och höga löner som drev mig. Jag tog studielån och betalar fortfarande av dem till en bra ränta men ändå så ville jag välja det som drev mig.
Förmågan att se barns utveckling och vilja till att förstå hur barns utveckling sker har varit grunden till mitt val av yrke. Hur häftigt är det inte att få se barns framsteg och få vara en del av den utvecklingen.
Jag har suttit i en del samtal med pedagoger, mentorer och handledare som ibland haft vissa åsikter om mig som lärare och min ledarstil i klassrummet. Det har inte varit lätt alla gånger men det har utvecklat mig. Hur använder jag min röst, hur planerar och genomför jag mina lektioner är några av de frågor som jag fått och som vi har samtalats om. Det är en konst att arbeta som lärare. Det behöver lirkas och undervisningen behöver förtydligas så alla är med på tåget. Ja, det är en rejäl utmaning och därför är det ännu häftigare när jag får ta del av elevernas aha moments, när de har förstått tex hur växling sker med subtraktion vid uppställning.
Så när energin tog slut och den kognitiva förmågan vacklade trodde jag inte att jag skulle stå i ett klassrum igen. Jag visste inte hur jag skulle förhålla mig till mitt liv. Jag hade en familj att ta hand om men orkade inte, jag deltog med min fysiska närvaro men psykiskt var jag långt bort i en virvelvind. Jag visste inte var jag skulle börja.
Idag vet jag att livet kan förändras fort, jag är medveten om de flesta av mina beteenden och ibland struntar jag i dem för att jag inte orkar just då. Jag pushar lite till och får då räkna med några mindre bra dagar längre fram.
Jag tycker om läraryrket, jag tycker om utvecklingen och arbete som sker med eleverna. Jag tycker om att filma och skapa berättelser med hjälp av bilder och en sak som slog mig idag är att jag inte vet vad jag vill bli när jag blir stor. Saker och ting utvecklas på olika sätt och inget som jag egentligen kan kontrollera. Jag kan sätta upp mål, delmål och lära mig att drömma igen. I drömmen är det mesta härligt och det skapar en vision om var jag vill.
Jag är lärare till yrket, inte lärare som person och det är stor skillnad. Jag kan inte rädda alla men jag kan skapa förutsättningar och ge det stöd jag kan i ett klassrum och den som tror något annat, kommer att få en chock när verkligheten uppdagas.
Lärare idag ger möjligheter för barn att lyckas i framtiden, heja alla lärare 💖
Ha det gott!
lindasoas.com 