Det gick bra

Hej, nu skriver jag lite igen. Vill dela med mig av något som för mig är väldigt positivt.

Det var nästan ett år sedan jag var själv med Elin i badhuset. Vi har tvillingar sedan tidigare och med dem var jag till badhuset själv 2 gånger innan de fyllde 2 år. Det fanns ingen anledning att gå själv till badhuset med två små. De var nyfikna och glada och gick gärna åt olika håll. Det är obehagligt att vara vid vatten med småbarn. De ramlar lätt omkull och att då ha två barn kändes övermäktigt, för stressigt helt enkelt.

När vi sedan fick ett barn skulle det vara lätt som en plätt, tänkte jag. Ack nej, denna lilla fantastiska tös är en virvelvind. Hon tror att hon kan simma (hon vet inte vad det är) och hon hoppar i vattnet utan att blinka, spelar inge roll vilket djup det är i bassängen. Jag är mer svettig nu med ett barn än vad jag var med två.

Därför har jag legat väldigt lågt med att hitta på en massa utmanande saker med henne denna vår. En stor oro som ligger till grund för detta är panikångestattackerna, tänk om de kommer mitt i lekparken och jag lär själv med henne. Hon förstår inte och kan helt enkelt vandra iväg själv medan jag behöver stanna upp ta det lugnt och slappna av.

Vi har gått på promenader, cyklat och lekt i lekparker i närområdet. Jag känner att jag har kunnat hålla lugnet och vi har haft en bra kommunikation, för stark vilja har hon. Vissa gånger har jag fått bära hem henne och cykeln för att hon ska åt ett håll och jag ett annat. Men det är så det är med barn, de är här och nu medan vi vuxna håller koll på tider och ser till att barnen får mat, tvättade kläder och sömn och en massa leksaker 😉

Så igår öppnade badhuset och när bröderna gick dit så ville hon så gärna följa med. Jag sa nej för jag ville inte, hade varit där på förmiddagen med jobbet.

Helt plötsligt hör jag dörren öppnas och efter en stund går jag och tittar och ser att Elin står på andra sidan av gatan med badtröjan på och handduken över axeln. Hon ser så lycklig ut, hur kan man säga nej till någon som är så kavat och lycklig? Jag behöver byta om så jag hämtar henne och hon följe med in. Jag låser dörren, när jag kommer ner har Elin gått ut genom baksidan och denna gång står hon på parkeringen vid badhuset på andra sidan vägen. 😅

Allt händer så fort och jag som trodde att hon hade förstått grejen med att vara på gården, det har fungerat bra i flera veckor. Men jag har vaggats in i tryggheten för att snabbt förstå att nu måste alla dörrar låsas om hon ska vara kvar inne i huset.

Vi hade en toppendag i badhuset och jag följde med som en liten skugga och vattnet var riktigt skönt. Hur tidigt kan barn lära sig simma? Vore toppen om hon lärde sig det denna sommar 👍🏼

Jag gjorde det, jag gick till badhuset utan en massa måsten och negativa tankar. Jag gick dit och hade det bra med mina barn. Något som jag inte trodde skulle ske i januari i år. Visst sker det en förändring men det är ingen rak väg, mycket krokig med toppar och dalar men det är väl så livet är, en blandning av känslor.

Ha det gott❤️

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.