En oas mitt i ökentorka eller en ö i ett stormigt hav. En oas finns där man själv vill att den ska finnas. Den lugnar, skapar trygghet och jag blir mer närvarande.
Jag tror det handlar om en inre ro som hjälper mig att njuta just nu där jag befinner mig. För att ha inre ro krävs balans hos mig själv, en trygghet i mitt inre där jag tror på mig själv. ⭐️
Hur hittar jag mig själv, när jag inte riktigt vet vem jag är längre. Kan man någonsin veta vem man är? Allt är föränderligt och så måste ju jag också förändras och utvecklas. Jag skulle inte vara där jag är idag om jag inte hade utvecklats om jag inte hade velat veta mer. Jag kan veta vad jag tycker om men jag kan också lära mig nya saker att tycka om. Saker som jag inte ens visste fanns.
Jag vill veta mer, jag vill utvecklas, jag vill vara den bästa versionen av mig själv. Den bästa versionen vågar vara ledsen, vågar säga stopp och nej istället för att alltid säga ja när det låter kul eller intressant. Den bästa versionen av mig kommer att glömma saker men se det som en del av mänskligheten.
Hur rimligt är det att komma ihåg alla elevers resultat på alla prov? Hur rimligt är det att komma ihåg alla saker när en hel familj ska åka på semester? Hur rimligt är det att själv ansvara för allas födelsedagar och sedan straffa sig själv i tanken när man glömt? Alla glömmer, jag ska träna på att vara lika förstående mot mig själv som jag är mot min omgivning. Jag är inte bättre än någon annan, vi är olika och det är bra. ❤️
Jag kan jag har bara inte lär mig än.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Relaterade
Publicerad av Linda
Hej!
Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️
Alla har en story och det här är min.
Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗
Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras.
Ha en bra dag!🌸
Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom
Hi!
Everyone has a story and this is mine.
I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗
I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again.
More about me on Instagram: @lindafalkestrom
Visa fler inlägg
lindasoas.com 