Ångest en del av livet

Jag kör vab, sjukt barn på bättringsvägen så imorgon är jag tillbaka på jobbet. Tror många har fått en släng av höstförkylningen och som jag skrev till en kollega, nu kommer snoret att rinna till mars 2020. 🤧

Vaknar till frostig gräsmatta och dimman ligger tät över staden. Känner mig helt varm inombords, tända ljus, dricka honungsvatten med mynta och mysa en stund eller varför inte hela förmiddagen.

Vi tar oss ut på en promenad i höstkylan, luften är frisk och vinterjackan värmer skönt. En halvtimmes promenad, passerar affären och köper med de viktigaste sakerna hem. Dottern cyklar och jag börjar acceptera att barnvagns perioden är slut, en liten sorg men också en sådan lättnad över framstegen. Barnvagnen får vara kvar ett tag för affektionsvärdet eller nostalgi samt ev. feber i vinter (bra ursäkt) då man kan rulla runt en sväng på snöbeklädda gator.

Har haft ångest till och från i tre dagar. Den ökar, påverkar, minskar försvinner, kommer tillbaka. Jag flyr, ignorerar, känner, upplever och fokuserar på andningen. Det blir lite mörkare i mig även om solen skiner starkt. Fundera på varför ångesten finns där och fick nyss ett starkt ångest påslag när jag läste första utkastet på min text som ska vara med i antologi om utmattningssyndrom. Att jag sedan loggade in på Instagram och läste en enda text på #utmattning var oklokt gjort av mig. Jag vet att andras berättelser och upplevelser påverkar mig och för det mesta klarar jag att se vad som är deras problem och vad som är mitt problem. Jag kan vara neutral. Inte idag, idag slog flyktsystemet på. Det griper tag i mig och känslorna blir extremt tydliga, ytlig andning, snabbare puls, rastlöshet i kroppen, svårt att slappna av, flyktigt fokus.

Vandrar runt i huset, pratar med dottern, förbereder för kvällsmaten, försöker distrahera mig. Ska jag ringa någon? Nej jag sätter mig och skriver, ut med orden så jag får reflektera, sätta ord på mina känsla/upplevelse. Både knopp och kropp reagerade på detta.

Ibland när jag läser ord både mina egna och andras som påminner om mina eller kopplar till mina rädslor tappar jag logiken för en stund. Idag var inte den bästa dagen att läsa min text eller andras för den delen heller. Jag vet vad som påverkar mig, frågan är varför jag inte kunde hålla distans. Dels beror det på sömn, jag har fuskat med sömnen och dottern har hostat på nätterna och börjar sprida ut både armar och ben i sängen. När jag funderar vidare kommer jag fram till att när kroppen är i obalans och jag dricker kaffe så kommer jag närmare min ångest. Där som om kaffe triggar mitt system, vilket koffein så klart gör. Nu återgår jag till varmt smaksatt vatten och gömmer den goda tanken på en kaffe latte. Undvikande beteende, ja ✅ på den.

Detta är livet…jag lever här och nu.

Kram 🧡