Ångest en del av livet

Jag kör vab, sjukt barn på bättringsvägen så imorgon är jag tillbaka på jobbet. Tror många har fått en släng av höstförkylningen och som jag skrev till en kollega, nu kommer snoret att rinna till mars 2020. 🤧

Vaknar till frostig gräsmatta och dimman ligger tät över staden. Känner mig helt varm inombords, tända ljus, dricka honungsvatten med mynta och mysa en stund eller varför inte hela förmiddagen.

Vi tar oss ut på en promenad i höstkylan, luften är frisk och vinterjackan värmer skönt. En halvtimmes promenad, passerar affären och köper med de viktigaste sakerna hem. Dottern cyklar och jag börjar acceptera att barnvagns perioden är slut, en liten sorg men också en sådan lättnad över framstegen. Barnvagnen får vara kvar ett tag för affektionsvärdet eller nostalgi samt ev. feber i vinter (bra ursäkt) då man kan rulla runt en sväng på snöbeklädda gator.

Har haft ångest till och från i tre dagar. Den ökar, påverkar, minskar försvinner, kommer tillbaka. Jag flyr, ignorerar, känner, upplever och fokuserar på andningen. Det blir lite mörkare i mig även om solen skiner starkt. Fundera på varför ångesten finns där och fick nyss ett starkt ångest påslag när jag läste första utkastet på min text som ska vara med i antologi om utmattningssyndrom. Att jag sedan loggade in på Instagram och läste en enda text på #utmattning var oklokt gjort av mig. Jag vet att andras berättelser och upplevelser påverkar mig och för det mesta klarar jag att se vad som är deras problem och vad som är mitt problem. Jag kan vara neutral. Inte idag, idag slog flyktsystemet på. Det griper tag i mig och känslorna blir extremt tydliga, ytlig andning, snabbare puls, rastlöshet i kroppen, svårt att slappna av, flyktigt fokus.

Vandrar runt i huset, pratar med dottern, förbereder för kvällsmaten, försöker distrahera mig. Ska jag ringa någon? Nej jag sätter mig och skriver, ut med orden så jag får reflektera, sätta ord på mina känsla/upplevelse. Både knopp och kropp reagerade på detta.

Ibland när jag läser ord både mina egna och andras som påminner om mina eller kopplar till mina rädslor tappar jag logiken för en stund. Idag var inte den bästa dagen att läsa min text eller andras för den delen heller. Jag vet vad som påverkar mig, frågan är varför jag inte kunde hålla distans. Dels beror det på sömn, jag har fuskat med sömnen och dottern har hostat på nätterna och börjar sprida ut både armar och ben i sängen. När jag funderar vidare kommer jag fram till att när kroppen är i obalans och jag dricker kaffe så kommer jag närmare min ångest. Där som om kaffe triggar mitt system, vilket koffein så klart gör. Nu återgår jag till varmt smaksatt vatten och gömmer den goda tanken på en kaffe latte. Undvikande beteende, ja ✅ på den.

Detta är livet…jag lever här och nu.

Kram 🧡

Publicerad av Linda

Hej! Välkommen till min blogg: Lindas oas ⭐️ Alla har en story och det här är min. Jag befinner mig mitt i livet, i familjekarusellen och testar att byta riktning för att prova något nytt. Jag försöker bryta vanor och skapa en hållbar förändring med fokus på hälsa, familj och det som får mig att må bra. Varför? För att jag körde för hårt, tappade fotfästet och hamnade till slut i utmattning med depression och panikångest. Smaka på den kombon, låter det tungt, ”jovars” det var det. Idag kan jag se tillbaka på tiden med glimten i ögat och ändå känna allvaret i sjukdomen. Jag har bara ett liv och det tar tid att läka 🙌🏻💗 Jag låter mina tankar flyga för att finna ett inre lugn och försöker finna mig själv igen. Tillsammans med min familj, vänner och andra intressanta människor får ni följa mig i min vardag och i min festlighet. Eftersom jag arbetar, studerar och har familj varierar tiden för mina blogginlägg. Följ mig gärna för att vara med när inläggen publiceras. Ha en bra dag!🌸 Mer om mig på Instagram: @lindafalkestrom Hi! Everyone has a story and this is mine. I am in the middle of life, with my family and I am about to change direction in life to try something new. I try to break habits and create a sustainable change focusing on health, family and what makes me feel good. Why? Because I was driving too hard, i got lost and ended up in exhaustion with depression and panic anxiety. Taste that combo, does it sound heavy, "oh yes" it was. Today I can look back with the twinkle in my eye but I still feel the seriousness of the disease. I have only one life! It talets time to heal 🙌🏻💗 I let my thoughts fly to find an inner calm and I'm trying to find myself again. More about me on Instagram: @lindafalkestrom

En tanke på “Ångest en del av livet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.

%d bloggare gillar detta: