Barn bearbetar sina upplevelser i leken och jag har slutat att leka. Jag samlar på mig upplevelser och försöker gömma dem för att visa att jag är stark, för jag är vuxen och jag lägger mig inte ner och skriker när jag inte får som jag vill. Tänk om jag ändå gjorde det. Det skulle verkligen vara en syn för allmänheten och samtidigt ett bevis på att jag är här och nu. Ibland kan jag bita ihop lite extra men då blir det 1-3 dagar med vila, en kort promenad, läsa en bok eller ligga i sängen/soffan. Det finns en trötthet i kroppen, en sorts mental trötthet som gör att hela kroppen sätts ur spel. Så blev det efter 4 dagar med hela familjen ledig under Valborgshelgen.
Samhället formar oss på många olika sätt. Vi lär oss tidigt vad som gäller och gör vi fel får vi blickar och kommentarer av andra. De dolda sociala spelreglerna som ändras beroende på vilken konstellation du befinner dig i, tär på krafterna. Tillhörighet är viktigt, det skapar trygghet, du blir sedd och lyssnad på. Har samhället blivit mer tolerant?
Vad händer när du inte känner att du blir lyssnad på, när tillhörigheten blir oviss, när tryggheten har försvunnit och oron har slagit klorna i dig. Du tänker att du inte passar in, du börjar ifrågasätta dig själv som yrkesperson, som människa och självförtroendet börjar svikta. Plötsligt står du där själv med alla tankar och sluter dig som en mussla. Det är så viktigt att säga ifrån, att faktiskt säga jag förstår inte eller att jag har missat det ni pratar om kan ni berätta. Vi kan inte gå vidare förrän alla är med, vi är inte snabbare än den långsammaste om vi är ett team. Vi måste stanna upp och ta oss tid, vi har tid och det tar inte så lång tid att lyssna eller uppmärksamma. Det räcker med ett hej och en tydlig blick, jag ser dig, det gäller både barn och vuxna.
Det tar 3 sekunder för en person att bedöma/döma dig när du möter hen. Det betyder att jag har 3 sekunder på mig att göra ett gott intryck (Tur att vi kan ändra oss)
Jag var ute på en promenad här om dagen och möter en person i min ålder (troligen yngre men så är jag ju bara 28) hen tittar på mig redan från långt håll som att hen känner mig. När vi möts säger hen hej, ler och går vidare. Har ingen aning om vem det var och funderade ganska länge på vem det var men jag upptäckte också att jag hade en positiv känsla i kroppen, av ett hej.
Du kan faktiskt lura kroppen till att vara glad genom att le, testa, det känns lite fånigt först men någon kommer garanterat att fråga varför du ler. Leenden och skratt smittar. Vet inte hur många gånger jag har skrattat bara för att någon annan har skrattat. Min bror har ett fantastiskt smittande skratt.
Jag försöker bearbetar mina upplevelser med humor, jag suckar och beklagar mig (grubblar en hel del) sedan är det bra. Jag tillåter mig att vara bitter för det är ju ändå jag som är jag. Jag har varit naiv och försökt stoppa undan det dåliga och inte velat acceptera ett ”nederlag”. (Nederlag är ett hel annat kapitel) Det är viktigt att tillåta sig att känna det man känner. Är det en skitdag så konstatera att det är en skitdag och låt det vara så.
På sistone har jag börjat träna på att ge uttryck för mina känslor. Jag försöker att säga ifrån och stå på mig även när andra tycker tvärt emot. Oj så utmanande det är.
Var det någon som hörde vårskriket här om dagen?
Om du gjorde så var det jag som tog i från tårna – Ahhhhh precis som Ronja Rövardotter.
Gör någons dag – ge ett leende så svårt kan det inte va.
⭐️🤗⭐️
lindasoas.com 