Bra i Stockholm

På lördagen bar det av till Stockholm och festligheter. För mig är det är krig inombords när vi ska åka bort. Jag blir så lätt uppjagad och ska planera en massa och se till att alla har med sig rätt saker. Min lott i livet är att ta hand om alla, ajabaja om jag glömmer något. Jag kunde inte släppa packandet till barnen för det tog sådan tid för dem att få fingrarna ur. De hade oxå satt sig lite på tvären för att de inte skulle få sova hemma. Så tillslut hade jag ändå berättat vad de skulle packa och tjatat en hel del men jag behöll lugnet. Maken vattnade mina växter i godan ro så det löste sig bra ändå 😉

Nu skulle jag lämna min trygga vrå och åka till det okända, till det stora…

Våra tankar är kopplade till känslor och om hen har varit med om två lika upplevelser, där en upplevelsen varit mer positiv och en upplevelsen varit negativ så kommer kroppen/tanken/hjärnan att koppla upplevelsen till den starkaste känslan och rädsla är ofta en väldigt stark känsla. Så denna 24 timmars resa var verkligen en kamp i tanken för att skapa nya känslor. Vet inte om det är så begripligt men här kommer två exempel.

Första exemplet –

På ett hotell i Norrköping vaknar jag upp kallsvettig och med andan i halsen. Jag letar efter mina glasögon och hjärtat dunkar så hårt, andningen är häftig och högt upp i bröstet. Klockan är 2:30 och jag har sovit ca tre timmar. Sätter på tv:n och letar upp en påse bullar som jag jag börjar äta på. Jag tänker att jag är hungrig för vi har haft några intensiva dagar. Dricker lite mjölk och tycker det är svårt att svälja. Efter en timme somnar jag till tv:ns ljud och jag vaknar klockan 6 av Elin. Känner mig yr och kroppen är helt slö. Går in i duschen för att lugna ner mig med en varm dusch. Kroppen skakar och jag tänker nu är det slut, jag kommer att dö. Mamma och pappa knackar på dörren och tar med sig barnen till frukosten. Vi avbryter resan och jag ringer till psykakuten i Norrköping som hänvisar mig till vårdcentralen i min hemkommun. Kan inte slappna av. Rädslan är så stark och allt jag gör är som i en dimma men jag minns ändå.
Stark negativ känsla.

Exempel två –

På ett hotell i Västerås 5 månader senare. Okänd miljö som inger ett lugn. jag ser möjligheten till att njuta och atmosfären är lugn. Jag åker hiss 15 våningar upp och har med mig min andningsteknik, in genom näsan ner i magen och ut genom munnen, upprepa andas in på 1 andas ut på 2. Det tar energi att vara på nya ställen och att hålla ihop. Jag känner efter och gör det i min takt. En barnfri helg med min man. Vi går på spa, äter god middag och jag bryter ihop en gång på hotellrummet för att jag är så trött orkar inte umgås längre, tårarna rinner och jag säger stopp. I bakhuvudet finns hela tiden tankarna på den förra vistelsen. Känner mig väldigt trött efter denna helg och behöver tre dagars vila för att bli med i matchen.
Mer positiv känsla och mer medvetenhet om sig själv.

När vi nu ska åka och bo på hotell igen så kommer direkt tankarna från den värsta hotellvistelse jag någonsin varit med om. Men denna gång försöker jag berätta om min oro och mina tankar. Jag säger även tack för tanken och bestämmer mig för att denna vistelse ska vara lugn och trivsam. Jag har inte bråttom och vi är barnfria!

Att sängen var trång och att varje gång någon av oss rörde på sig så gungade den andra och att rummet bara var bokad för en person är en helt annan story. Det var soligt väder och vi fick vara med varandra. Fantastiska 24 timmar på tu man hand.

Vi fick verkligen en glimt av hur livet med vuxna barn kommer att bli. Tänk vad mycket man kan göra när man bara är två vuxna eller mer tänk så mycket man inte behöver göra när man är två vuxna. Vi njöt av stadens brus och den härliga atmosfär en stad bjuder på. Det finns så mycket mer i en storstad och nog längtar jag tillbaka lite. Det känns som igår men det är 11 år sedan vi flyttade därifrån.

Under den härliga kvällspromenaden till hotellet passagerare vi en grupp damer där en dam reagerade kraftigt på mina kläder. Jag hade en dress med stora blommor på (se bilden ovan) Jag älskar blommor i naturen och på kläder, vilket alla inte gör men inte behöver man säga högt vad man tycker. Mer beröm till människan och kanske att vi ska utmana oss mer i att se det goda, det fina istället för bara på det som stör oss. Smaken är som baken, delad. Det är väl mer synd om damen som inte kan se till varje persons eget intresse men visst är det trist.

Gilla om du gillar blommor 🌺🌸🌼🌻

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.