Tankar är min fiende

Tankar är min fiende

Jag kan inte komma på en enda stund när jag inte haft en tanke.

Jag har befunnit mig i olika flöden där jag intensivt arbetat med något och tiden har flugit förbi. En fantastisk känsla. Jag har även varit med om stunder då jag måste vänta och det blir som en cirkus i huvudet av tankar. Tankar som inte har med verkligheten att göra, tänker som handlar om, tänk om tankar. Det är inte ens säkert att det skulle kunna bli så men ändå dyker dessa tankar upp, poff.

Jag kan också komma på mig själv när jag läser böcker för barnen att jag tänker på annat för jag kan boken utantill. Tankar är konstant förutom när jag sover, då är det vissa stunder av drömmar som far omkring.

Med tankar kan jag försöka föreställa mig situationer som skulle kunna ske på jobbet, hemma, på affären osv. Dessa tankar handlar troligen om att försöka kontrollera något för att skapa trygghet för mig. Hur det nu skapar trygghet vet jag inte egentligen men det är kanske ett sätt för mig att förbereda mig på. När jag tänker tänk om tankar så är ja inte i nuet, jag är inte närvarande. Jag vill bli mer närvarande.

Tänk om jag skulle försöka tänka annorlunda, bryta tankemönstret tänk om och istället tänka, där kom tanken, tack för den och nu vill jag att tanken ska vara såhär.

Tex. Jag är påväg till affären och helt plötsligt kommer tanken, tänk om det är lång kö och jag måste stå i denna kö och då kommer ångesten. Skit jag kanske inte ska gå till affären för jag vill net få ångest. Istället för att analysera tanken säger jag tack för tanken men nej tack och tänker. Jag ska gå och handla för jag vill ha dessa livsmedel och det kommer att gå bra. Jag får ta snabbkassan eller helt enkelt stå i kö. Kom ihåg att andas med magen för andningen påverkar kroppen mycket.

Tack för tanken idéer kommer från avsnittet ”Framgång” i Närvaropodden, en podd värd att lyssna på.

Tack för tanken, hur vill jag ha det?

Annonser

Trädgården är så vacker

Beror det på ålder eller beror det på den långa vintern och längtan efter sommar som gör att jag uppskattar vår trädgård och naturen runtomkring. Det är så vackert ute, med varierande färger och olika nyanser av grönt. Kanske ska skriva en bok, 50 nyanser av grönt och hur du bäst njuter i en trädgård 😉

Att vakna på morgonen till sol och fågelkvitter är ljuvligt och att sedan fortsätta dagen med att promenera i skogen med familjen var riktigt skönt. Att det var en massa tjafs och gnabb mellan barnen innan vi åkte är som bortblåst nu. (Tv-spels paus är dock ett faktum) Hoppas på en lugn vecka. Gissa vem som är först hemma från jobbet alla dagar denna vecka? Jo jag, så vi kommer att träna på tålamod och argumentation kommande dagar. Vi köpte ett till tv-spel för att slippa bråket om vems tur det var. Konsekvensen på det är att de istället bråkar om vem som inte hjälpte vem när de spelar i samman onlinespel. Små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer. De börjar bli riktigt starka och envisa. Det går inte att säga titta vilken stor fågel där borta när de blir osams längre. Förr var det en bra distraktion. Ja ja nog om det nu drar jag till kojs. Natti natti 💗

Bra sätt att bearbeta sina upplevelser på

Bra sätt att bearbeta sina upplevelser på

Barn bearbetar sina upplevelser i leken och jag har slutat att leka. Jag samlar på mig upplevelser och försöker gömma dem för att visa att jag är stark, för jag är vuxen och jag lägger mig inte ner och skriker när jag inte får som jag vill. Tänk om jag ändå gjorde det. Det skulle verkligen vara en syn för allmänheten och samtidigt ett bevis på att jag är här och nu. Ibland kan jag bita ihop lite extra men då blir det 1-3 dagar med vila, en kort promenad, läsa en bok eller ligga i sängen/soffan. Det finns en trötthet i kroppen, en sorts mental trötthet som gör att hela kroppen sätts ur spel. Så blev det efter 4 dagar med hela familjen ledig under Valborgshelgen.

Samhället formar oss på många olika sätt. Vi lär oss tidigt vad som gäller och gör vi fel får vi blickar och kommentarer av andra. De dolda sociala spelreglerna som ändras beroende på vilken konstellation du befinner dig i, tär på krafterna. Tillhörighet är viktigt, det skapar trygghet, du blir sedd och lyssnad på. Har samhället blivit mer tolerant?

Vad händer när du inte känner att du blir lyssnad på, när tillhörigheten blir oviss, när tryggheten har försvunnit och oron har slagit klorna i dig. Du tänker att du inte passar in, du börjar ifrågasätta dig själv som yrkesperson, som människa och självförtroendet börjar svikta. Plötsligt står du där själv med alla tankar och sluter dig som en mussla. Det är så viktigt att säga ifrån, att faktiskt säga jag förstår inte eller att jag har missat det ni pratar om kan ni berätta. Vi kan inte gå vidare förrän alla är med, vi är inte snabbare än den långsammaste om vi är ett team. Vi måste stanna upp och ta oss tid, vi har tid och det tar inte så lång tid att lyssna eller uppmärksamma. Det räcker med ett hej och en tydlig blick, jag ser dig, det gäller både barn och vuxna.

Det tar 3 sekunder för en person att bedöma/döma dig när du möter hen. Det betyder att jag har 3 sekunder på mig att göra ett gott intryck (Tur att vi kan ändra oss)

Jag var ute på en promenad här om dagen och möter en person i min ålder (troligen yngre men så är jag ju bara 28) hen tittar på mig redan från långt håll som att hen känner mig. När vi möts säger hen hej, ler och går vidare. Har ingen aning om vem det var och funderade ganska länge på vem det var men jag upptäckte också att jag hade en positiv känsla i kroppen, av ett hej.

Du kan faktiskt lura kroppen till att vara glad genom att le, testa, det känns lite fånigt först men någon kommer garanterat att fråga varför du ler. Leenden och skratt smittar. Vet inte hur många gånger jag har skrattat bara för att någon annan har skrattat. Min bror har ett fantastiskt smittande skratt.

Jag försöker bearbetar mina upplevelser med humor, jag suckar och beklagar mig (grubblar en hel del) sedan är det bra. Jag tillåter mig att vara bitter för det är ju ändå jag som är jag. Jag har varit naiv och försökt stoppa undan det dåliga och inte velat acceptera ett ”nederlag”. (Nederlag är ett hel annat kapitel) Det är viktigt att tillåta sig att känna det man känner. Är det en skitdag så konstatera att det är en skitdag och låt det vara så.

På sistone har jag börjat träna på att ge uttryck för mina känslor. Jag försöker att säga ifrån och stå på mig även när andra tycker tvärt emot. Oj så utmanande det är.

Var det någon som hörde vårskriket här om dagen?

Om du gjorde så var det jag som tog i från tårna – Ahhhhh precis som Ronja Rövardotter.

Gör någons dag – ge ett leende så svårt kan det inte va.

⭐️🤗⭐️

Barn är mindfullness och det är bra

Jag kommer ofta på mig själv att jag ska hjälpa mina barn när de ska förklara. Jag försöker ligga steget före men det stjälper mer än det hjälper. Jag vill att de ska vara sina egna individer och inte en kopia av mig. Jag vill att mina barn ska bli säkra och trygga i sig själva. Jag vill att de ska vara ödmjuka, vänliga, tro på sig själva och våga säga nej. Att välja det som gör att de mår bra. Det är ett sådant STORT ansvar vi föräldrar bär och det finns så mycket tillgänglig information i dagens sociala flöden som påverkar oss alla.

Hur lär jag mina barn att sålla mellan allt som kommer, hur lära jag mina barn att tro på sig själva även när andra inte gör det? Hur kan jag stötta mina barn att bli starka och trygga individer när jag som vuxen har svårt att sålla och välja rätt?

Jag stannar upp en stund, tittar och lyssnar, deras samtal är så kloka, deras funderingar är så aktuella. Jag grips av en enorm kärlek, de lever här och nu. Nästa uppgradering på tv-spelet, skapar musik tillsammans med sina kusiner med hjälp av GarageBand, de dansar flos och vill vara med och träna..Deras argument är svåra att stå emot och de säger faktiskt vad de tycker. Jag tror ändå att vi har lyckats rätt bra, så underbara skratt och tokigheter de gör som driver oss till vansinne nästan varje vecka.

Jag ska lära mig av barnen, stanna upp och vara här och nu även om det betyder att jag bara hinner göra två sandkakor innan de rivs. Nästa gång hinner jag kanske göra tre… Jag ska också tänka på att lyssna på vad de faktiskt säger för barn vet och har många kreativa lösningar.

Äskade barn! ❤️

Vårens fördelar ur ett föräldrarperspektiv

Jag älskar när våren dyker upp, snön smälter, värmen kommer, grönskan visar sig igen och det blir glesare i klädhyllan i hallen. Tänk så lätt det var att hålla ordning innan barnen. Det var så luftigt och var sak hade sin plats. Med barn nummer tre har jag kapitulerat helt. Det är knappt så att mitt sovrum är mitt eget just nu.

Söker en ny oas i mitt egna hem – tror rummet längst in, nere i källaren ska få sig ett ansiktslyft. Jag måste göra det i hemlighet så ingen får för sig att lägga beslag på det. Tidigare har det varit ett musikrum men nu har instrumentet flyttat upp en våning eller två. Jag tänker mig en yogastudio med litet kontor och gärna en inglasad del, några speglar så jag kan se mina graciösa försök till handstående. Dock väldigt stor riska att bli upptäckt.

Får nog helt enkelt krypa in under verandan och ta mig en stunds egentid. Fast stor risk att den lilla upptäcker mig och tycker att det är ett fantastiskt ställe att bygga koja på. Nej jag måste ha en mer hållbar plan.

Barnen har börjat vara ute mer spontant och röran inne bli mindre (iaf ibland) Minstingen har kommit till den åldern då duplo är på tapeten. Lättast att hitta rätt legobit är att hälla ut allt lego på golvet, tydligare överblick och härligt med alla färgerna. Själv ser jag det som en lite ”skön” stunds massage när jag råkar trampa på en legobit. Den bästa biten att trampa på är de platta lite större bitarna 4*8 för den berör hela mittdelen av fotsulan. 👍🏼

Sol ute sol inne sol i hjärta och i sinne…

Oro

fullsizeoutput_67

Det finns bra dagar och det finns mindre bra dagar. Denna vecka har varit en mindre bra vecka en rejäl utmaning, ångesten har gripit mig i sin linda. Det var länge sedan nu men tre dagar i rad har jag vaknat med ångestkänslor, sömnen har varit störd och jag längtar efter att få känna mig utvilad när jag vaknar. Tycker fortfarande att det är jobbigt att prata om mitt liv för vem ska jag prata med och vem är egentligen intresserad? Allas liv bara flyter på i en stark ström, jag vill ha lugnare vatten med skön sandstrand och en svag bris i solens värme och det är bara jag som kan se till att det blir så.

Läser mycket om hur andra har förändrat sitt liv efter utmattning och en sak är gemensamt att vi alla har hamnat i svackor/bakslag för att vi plötsligt känt oss som oss själva igen. Tempot har höjts och i början går det bra men sedan kommer signalerna och plötsligt är tröttheten, förvirringen, ångesten och rastlösheten där igen. Hur gick det här till? Jag kommer inte att kunna göra som jag gjort för det mår jag inte bra av men hur gör jag då? Vad förändrar jag eller har jag redan börjats förändra för att jag tänker detta och att jag inte klarar av det höga tempot. Hur ska jag klara av familjeliv, arbete och återhämtning utan att hamna i detta gissel av oro, negativa tankar och oförmågan till att ta beslut. Jag som alltid varit så beslutsam och stått på mig, nu är perspektiven för många, vad är egentligen bra? Många tankar är det och fler lär det bli.

Till dig som varit eller är utmattad hur finner du balansen, vill gärna höra om er resa. Om inte annat länka till er blogg så att jag kan få ta del av era tankar och funderingar. Ensamheten är värst men samtidigt så skön.

Påsk 2018

Ett härligt påskfirande i sol fick vi. Svärmor bjöd på utsökt mat och fantastisk god tårta, min favorit. Som jag har längtat efter att få sätta tänderna i den. Hela dagen gick jag och sneglade och beundrade den.

I min vardag försöker jag äta mycket vegetariskt, inget tillsatt socker och hitta alternativ till vitt mjöl. Påskveckan har varit en vecka där godis funnits med varje dag. En bit till kaffet blev fem bitar. Så kan det vara och nu känner jag mig peppad att få ordning på min kost och aktivitet.

Det är såhär livet är och förbud när det gäller mat är svårt för mig. Det är bättre att fokusera på det hälsosamma och förstå att ibland blir det avstickare mot mindre hälsosam mat. Jag har lätt att döma mig själv och få mitt agerande till misslyckanden istället för att tänka: Jag väljer att äta detta nu, det är bara jag som kontrollerar vad jag stoppar i mig. I det långa loppet tror jag att mina beslut kommer att leda till hälsosammare val.

Nu ska vi fortsätta njuta av påsken, ta ett dopp i poolen och äta en bit tårta till!

🐣Glad Påsk🐣