Att äga mig själv, en tankestund mitt i lördagsnatten.

Att äga mig själv, en tankestund mitt i lördagsnatten.

Jag äger mig själv men jag känner inte att jag har kontroll. Ett liv med familj, arbete och annat lockande gör att jag vacklar. Kan jag verkligen ha balans? Det är svårt innan det blir bättre.

Ibland sitter jag förundrad och försöker förstå var de där kloka orden kom ifrån eller hur i hela friden kunde jag komma på det där, orden kom så naturligt, i tanken lät det inte alls konstigt men mottagaren ser en aningen underlig ut.

Vad sa jag egentligen? 🤔

Men så dyker den upp, den där personen som på något sätt förstod min tanke eller som helt enkelt spinner vidare på mitt uttryck och skrattet sprider sig runt bordet.

Jag älskar skratt, jag älskar när människor bjuder på sig själva!

Det ger så mycket att få skratta tillsammans och lära känna människor på ett nytt sätt. Att känna sig trygg i ett sällskap är viktigt. Det gör att jag kan slappna av och fylla på med energi för att orka med en hel helg. Att få lyssna på andra människors liv och förstå att perspektiven och erfarenheterna är olika det är fascinerande. Vi lär av varandra❣️

Mannen snarkar, jag ligger vaken i sängen och vem släcker lampan?

Jag börjar förstå det där med tid, att saker tar tid, att förändring sker långsamt och att vanor bryts över tid genom medvetna handlingar men också ibland omedvetet för att jag väljer att göra något nytt.

Det går framåt, inte spikrakt framåt utan mer lite hit och lite dit. Ibland tvåfiligt och ibland känns det som om jag befinner mig på en liten skogsväg med mötesplatser och på de där mötesplatserna stannar jag upp och släpper förbi den där som har ett högre tempo än mig just då. Ibland trycker jag lite extra på gasen och det är så härligt att kunna göra.

Livet, ger och livet tar. ❤️

Att äga mig själv är svårt för det betyder att jag ansvarar för mig och mitt mående.

Hur går jag vidare? Följa strömmen gör jag gärna när det är något bra och det gynnar mig. Jag vill gå min egen väg och det är både lätt och utmanande. Hur finner jag mitt sätt?

Livet går vidare.

Kram❤️

Annonser

Den offentliga parningsdansen

Julfest på K9 avtackningar, engelska, skaldjur och god dryck för oss vidare till Cirkus, trångt, mycket folk, goda drinkar och bra musik dvs min musik. Låtar som kopplar på rytmen automatiskt, minnen som plockas fram och låttexter som vi sjunger med i. Känns som igår, är minst 10 år sedan (20) 🙈

Fascineras av variationen av människor, ålder och utseende. Såhär många människor ser inte jag på en dag i vanliga fall. Har jag blivit så inskränkt, att jag fascineras av nattlivet?

Nej jag har bara den förmågan att jag ser människor, jag är uppmärksam och håller koll. Skyddar min grupp, moma bear är påkopplad.

Oh yes med familjeliv och vakna nätter så är detta min motsatts. Är det verkligen såhär många människor ute på natten när jag tröstar vårt barn som drömt något eller har ont? Ja!

Blickar möts, danssteg kopplas på och människor söker kontakt.

Åldern är bara en siffra.

Kvällen fortsätter till sängen, tänker jag, icke vi passerade Royale och där går vi in. Känner mig lätt obekväm, tycker verkligen om att dansa, dörren öppnas och det dånar i mina öron.

Hur blir det här, hur fixar jag detta, jag som fick lämnade J vid bordet på lunchen för att gå ut och andas.

Fokus.

Ljud, ljus, alkohol, energi, dansgolv, musik…

….där på dansgolvet stannar jag upp, lyssnar, blundar, tar in och får känslan av att jag befinner mig på en fotbollsmatch som byts mot afrikanska stäppen och sedan till ett raveparty. En DJ som försöker mixa ihop låtar på ett sätt som inte passar mig. Människor fortsätter röra sina kroppshyddor till musikens rytmer.

Människor står där alkohol fyllda och gör dess mest intressanta rörelserna och det känns som om jag befinner mig i någons sovrum och det är påväg att ske och jag ska få vara med…vänta behåll kläderna på.

Jag befinner mig i den offentliga parningsdansen med musik som jag hellre tränar till på gymmet och jag gymmar inte.

Är nästa grej en egen nattklubb eller vad har jag precis insett?

Med ett liv som är hektiskt i perioder så vill jag spendera min tid med människor som jag kan samtala, skratta och bara vara med. Jag behöver inte dånande musik i öronen och lampor som blinkar som får mig att undra om jag behöver nya glasögon. Tror ett beach party kan vara min grej ✌🏼

En härlig, rolig och god kväll har det varit!

Nu tillbaka till vardagen!

Först en god frukost 😋

AW med Stand-up

Avslutar arbetsveckan med ett par extra goda skratt. Det är så härligt att få skratta, att känna igen sig i de vardagliga händelserna som jag faktiskt är med om. Att få höra någon annan berätta på det där speciella sättet med inslag av mimik och tålamod. Det är underligt det där med stand-up. Material finns överallt, det handlar ”bara” om att få till en story, en början, en händelse och ett slut.

Har ni tänkt på hur vi alla är små ståuppkomiker ibland. Hur tillfällen ger oss möjligheter att skratta och att få dela upplevelsen med någon annan. I mitt huvud rör det sig en hel del galna scener ibland, det är som om små filmer spelas upp i min tanke. Idéer som skapas snabbt av ett ord eller en fras.

Vad sägs om en film som handlar om barnmorskan som förlöste tre kvinnor samma natt. Tre kvinnor helt ovetandes om varandra med nyförlösta bebisar och barnen hade samma pappa.

En stor eloge till alla komiker som delar med sig av sina idéer och får mig att skratta. Som reflekterar över livet och får mig att se lite annorlunda på tillvaron. Vad vore livet utan skratt!?

Skratt är avslappnande, bra för hälsan, för välmåendet och sänker tom blodtrycket.

Har du skrattat idag?

Kram

Vänskap och sorg

Vänskap och sorg

Som solens strålar lyser genom skogens träd så flyger tankarna runt i mitt huvud.

Genom mitt liv har jag mött människor som gjort avtryck hos mig, avtryck som än finns kvar. Minnen så tydliga som om det var igår. Människor som jag sedan kommit ifrån. Jag tänker på dem ibland och undrar hur de mår. Hur blev livet för dem. Minns dom mig?

Vänner kommer och går andra vänner består när vi genom livet går.

En sak är säker oavsett hur det slutade så finns en sorg hos mig. En sorg över att förlora en person, en person som jag faktiskt brydde mig om. Sorgen av en förlorad vänskap är en sorg vi inte pratar om, det bara sker, vänskapen rinner ut i sanden. Sorgen är ändå äkta även om den kan vara svår att förstå.

Så tack till alla mina vänner som jag mött, minnet av er finns hos mig kvar för du berikade mina dar. Tack för alla skratten och de mysiga stunderna vi haft. Då var då och nu är nu…

Förvisso behöver det inte vara slut för kanske vi ses igen när vi minst anar det. Den tanken låter lite spännande, vad finns runt hörnet?

Livet blir inte alltid som vi tänkt oss.

Natti natti ✨