Jag kan

Jag åker, jag går, jag sitter och jag står. Handen drar sig automatiskt nedåt mot mitten mellan bilsätena och i kopphållaren ligger den. Jag ska inte. Jag kan själv, detta är min grej, jag är ingen vek tjej. Handen hamnar i knät igen. Efter en stund känner jag ett trummande mot min haka. Hmm hur hamnade fingrarna…Läs mer »