Att vara student vilken succé och utmaning.

Att vara student vilken succé och utmaning.

Oh my, idag har hjärnkontoret gått på högvarv. Att lyssna på engelska och prata engelska fungerar bra för mig men att själv skriva och tala formell engelska är en helt annan grej. Dessutom skulle jag skriva om den intressanta Margaret Thatcher ;

”I stand before you tonight in my red star chiffon evening gown, my face softly made up and my fair hair gently waved, the Iron Lady of the Western World.

Dessutom skulle jag hålla ett formellt tal där åhörarna skulle bli intresserade och jag skulle hålla intresset vid liv. Humor var inget som räknades, för humor är informellt. Förstå vilken lust jag hade att slänga in en felsägning så att texten blev att betyda något helt annat. Duktig flicka som jag är följde jag instruktionerna till punkt och pricka. ✅

Milk Snatcher som hon också kallades visade på styrka, mod och en hel del visdom. Vilket liv och vilken kvinna. Insåg att det fanns en och annan likhet mellan henne och mig.

Hon träffade en välbärgad man, de fick tvillingar och han bekostade hennes juridikutbildning. Hon blev premiärminister.

Jag har en man vi har tvillingar tillsammans och han skapar möjligheter till min utbildning. Det kan bara bli succé!

Frågan är vad jag ska göra för ståndaktigt uttalande som ger rubriker? Befinner mig rätt långt ner i den politiska hierarkin så jag måste hitta en annan vinkel…

Skämt och sido jag måste medge att det är rätt kul att vara student igen. Inga pengar, en massa text att läsa och skriva, mitt område helt enkelt. Dessutom är det rätt bra ordning på sakerna hemma, Jonas trivs som fisken i vattnet. Hemmet är i fas och det är en underbart tillfredsställande känsla. Jag är helt inne på den minimalistiska ådran. Hur svårt kan det vara att förändras sitt beteendemönster från heltidslön till zero?

Har du några bra tips på billig studentmat får du gärna dela med dig.

Imorgon är en ny dag och få är det dags att lära om gränssnitt och användarvänliga appar.

Ha det gott!

Kram

Annonser

Jag kan

Jag åker, jag går, jag sitter och jag står.

Handen drar sig automatiskt nedåt mot mitten mellan bilsätena och i kopphållaren ligger den. Jag ska inte. Jag kan själv, detta är min grej, jag är ingen vek tjej.

Handen hamnar i knät igen.

Efter en stund känner jag ett trummande mot min haka. Hmm hur hamnade fingrarna där? Fingrarna trummar mot min hakan och får mig att fundera, att fokusera på kroppen. Hur är andning? Håller jag andan? Andas jag in genom näsan och ut genom munnen?

Andningen är bra kanske att jag har lite kortare andetag och att luften inte går hela vägen in. Tar några djupa andetag och det känns bättre.

Handen är påväg ner mot mitten igen.

Stopp, du behöver inte den där. Du kan själv. Du bör göra det, ingen annan kommer att göra det, ingen annan kan göra det, ingen annan vet, det är bara jag som kan klara av det. Jag låter den ligga kvar där mellan sätena och lägger handen på ratten.

Snöblandat regn faller ner på vindrutan och vägbanan. Vindrutetorkarna rör sig fram och tillbaka, ingen ide att köra fort, sommardäck på och slask överallt. Plötsligt möter jag en lastbil, fullt ös på vindrutetorkarna men ändå tappar jag sikt för en stund, även om det känns som en lång stund.

Nu, nu finns det något att oroa sig för, nu är det på riktigt. Jag har tid, jag behöver inte köra om. Ligger fint i kön och kommer fram dit jag ska.

Ett nytt ställe, en ny plats, nya människor. Jag behöver inte prestera, jag behöver bara lyssna. Kollar mejlen, stänger av ljudet, tittar mig omkring och där sitter en salig blandning av människor. Vad gör jag här?

Jag gör något nytt, jag försöker ta hand om mig själv.

Mina tankar vandrar iväg, frustration över att min plan sprack, frustration över att jag betalar skatt och ändå inte får det stöd jag behöver/behövde. Tänk att jag var klok och började spara pengar redan som 14 åring så att jag kan finna en tröst i att jag kan ta hand om mig själv ett tag framöver. Jag försöker göra något åt min situation för ingen annan kommer att göra det. Jag är inte allvarligt sjuk, jag har inte varit med i någon olycka, jag bara återhämtar mig.

Jag kan och det är så jobbigt att fråga om hjälp.

Nästa gång ska jag låta handen glida ner mellan sätena och greppa telefonen och slå det där numret, till den där personen och berätta om det nya, om det som gör mig nervös. Då kanske jag kan känna mig lugnare, bli mer avslappnad och vara mer närvarande i situationen.

Hur gör du när det är något nytt, något nervöst, något som gör dig orolig?
Frågar du om stöd/hjälp?

JAG KAN!

Göra läxor eller?

Höga röster, hårt motstånd och tvära argument. Min milda röst kräver mycket energi för att bibehålla lugnet. Inom mig kokar det och jag skulle vilja säga något väldigt opassande, något jag skulle få äta upp länge. Så jag är tyst. För ett sagt ord går inte att sudda bort hos mottagaren.

Det tar en stund, sedan lägger sig lugnet och samtalen blir trevliga. De går från monolog med ilsken röst till dialog med vänlig röst.

Det är en tuff start nästan varje gång ordet läxa dyker upp. Det är ett laddat ord och vi behöver få till en förändring här hemma. Idag handlade det om att jag ville hjälpa dem att repetera inför ett prov de har i skolan imorgon och jag lyckades inte få fram mitt budskap så bra. Kan barnen spela två timmar tv-spel så kan de lägga 20 min på att läsa och samtala med oss i familjen. Funderade ett tag på om jag skulle åka och köpa något gott för att skapa en mysig stund men det kändes inte som en bra ide för det var bara jag som ville äta godis. Alltid denna balans att finna lugnet.

Så idag kom jag på den briljanta idén! Jag frågar barnen om synonymer till ordet läxa. Vad kan vi använda för ord istället för läxa?

Till svar får jag: Träning

Klockrent svar! Från och med idag har vi slutat med läxor. Vi kör träning!

Övning ger färdighet och vissa områden kräver mer energi än andra. Vi tränar allt möjligt så ikväll tränar vi begrepp och att svara på frågor gällande demokrati, rösträtt och mycket mer tillhörande samhällskunskap. Jag får kämpa för att vara bättre än en femteklassare.

Hur bemöter ni läxor hemma? Har era barn läxor? Tips mottages gärna.

Lycka till med träningen!!

—————————————————————————————————————————————–

Nedan finns lite intressant text om läxor ur Pedagogiska magasinet 30 april 2013

Vad är en läxa?

Amerikanen Harris Cooper är en av de forskare som har skrivit mest om läxor. Tidigare definierade han läxor som något som görs utan lärarens medverkan utanför skoldagen. Nu menar han att läxor är något som görs utanför lektionstiden. Det har nämligen visat sig att många elever sitter på håltimmar och andra lediga tider under skoldagen och gör sina läxor. Enligt Coopers definition är läxhjälp i skolan inte att betrakta som läxläsning.

Ingrid Westlund vid Linköpings universitet menar att läxan är en »svårfångad hybrid som finns någonstans i gränslandet mellan uppgift och tid, arbete och fritid, skola och hem, individ och kollektiv«.

In och ut ur styrdokumenten

Läxorna försvann ur styrdokumenten 1994. I äldre läroplaner finns däremot en hel del skrivet om hemuppgifter.

I Lgr 62 står att huvuddelen av skolarbetet bör utföras på skoltid och att hemarbetets främsta syfte är att ge övning och säkerhet. Det står också att »hemuppgifterna ger eleverna tillfälle att ta ansvar, organisera lärostoffet och disponera tiden«.

I Lgr 69 poängteras att den tid som eleverna tillbringar i skolan ska räcka för att få tillräcklig undervisning: »… de bör få använda övrig tid varje dag för rekreation. Hemuppgifterna bör följaktligen i största möjliga utsträckning vara frivilliga.«

I Lgr 80 återkommer läxan med kraft: »Hemuppgifter för eleverna utgör en del av skolans arbetssätt. Att lära eleverna ta ansvar för en uppgift, anpassad efter deras individuella förmåga, är en väsentlig del av den karaktärsdaning som skolan ska ge.«

I Lpo 94 står det inget om läxor eller hemuppgifter, inte heller i Lgr 11.

Svag effekt för yngre elever

Den forskning om läxor som har gjorts i Sverige handlar framför allt om sociala aspekter på läxläsning. Internationellt finns några studier som tyder på att läxor påverkar skolprestationer på ett negativt sätt. Det finns också studier som pekar på motsatsen, alltså att det finns ett positivt samband mellan läxläsning och skolprestationer. Enligt amerikanen Harris Cooper är det sambandet försumbart i årskurs 1—6 men blir starkare ju äldre eleverna blir. John Hattie placerar läxläsning på plats 94 över de faktorer som har effekt för elevers studieprestationer.

Ångestens grotta

Ångestens grotta

Gör ett besök i ångestens grotta…

De fysiska besvären tilltar, andningen känns jobbigare, den ligger högre upp måste aktivt tänka på att andas med magen. Jag vill inte bli sjuk/sjukare.

Tempot har höjts utan att jag tänkt på det. Måste tänka om, måste tänka nytt för att orka och för att få vara mig.

Jag vill gå till jobbet och känna mig redo, delta i planering och tänka långsiktigt. Jag vill så mycket, har så många idéer, jag kan.

Lyssna till signalerna, vila, aktiv vila. Ligg kvar i sängen, vicka på tårna och lyssna på fågelkvittret, sluta skräna måsar.

Ångestens grotta börjar kännas mindre främmande men jag tror ändå att jag ska dö när den starka kroppsliga känsla tar över min kropp.

Vad är det jag vill fly från? Vad är det för tankar som får min kropp att reagera såhär?

Hörde någon säga: Byt ut måste till vill så blir det lättare. Men om vill inte orkar hur gör jag då?

Att komma tillbaka till arbetsplatsen

Jag tycker om att arbeta, jag tycker om att prestera, jag tycker om att skapa, jag tycker om att lära och läras. Någonstans på vägen glömde jag bort mig själv, mitt driv fanns där eller snarare min vilja till att vara duktig, för jag är duktig men sällan helt nöjd, det kan alltid bli bättre, för när är det bra?

Detta är något som jag brottas med och vissa dagar då tänker jag inte på det alls men idag har det snurrat runt i mitt huvud. För första gången sedan jag blev sjuk har jag startat upp datorn, läst läroplanen och skapat en planering, en gemensam planering för mitt arbetslag. Tvivlen fanns där, är det bra nog, har jag fått med mig allt, vad kommer de andra att tänka? Känslan av att sitta där i arbetsrummet och åter få använda min kunskap som jag faktiskt har, var en fantastisk känsla. Idéerna kommer och jag måste finna en struktur i upplägget. Det där med rörigt är inte min grej. Det var lugnt och skönt, jag satt i min arbetsbubbla och helst plötsligt hade det gått 2 timmar. Vilken härlig känsla jag hade med mig till kafferasten. Jag känner mig glad över mitt arbete, tycker strukturen känns tydlig och kopplar till målen. Sedan måste jag komma ihåg att har jag glömt något eller ändras något så beror det inte på mig som person och att det handlar om elevernas bästa. Att resten av tiden bestod av tekniska avbrott skapade en aningen ångest men jag tog mig genom det.