Lurad

För två veckor sedan var vi på utflykt till Flobo med kusinerna. Det var supermysigt och vi grillade korv, barnen lekte och vi drack kaffe i den härliga naturen med höstens fantastiska färger. Ro, stillhet och bus.

Timmarna innan utflykten genomfördes var superdryga. Det är väldigt ofta kaos och helt plötsligt är alla upptagna med att hjälpa till. Borde fixa allt i hemlighet och när jag är klar säger jag: Nu familjen ska vi på utflykt.

Eftersom barnen ofta har egna planer tycker jag det är bättre att planera i god tid så alla är förberedda. Det är inte så lätt att få med de äldre barnen nuförtiden eftersom det finns annat som lockar.

Resultatet var att jag fick ordna allt med utflykten och effekten av det blev att jag sa att jag tänker inte hitta på en enda grej med familjen igen. Vill de umgås med mig så får de faktiskt engagera sig och bjuda med mig. De får ordna kalaset helt enkelt.

Så exakt en vecka senare efter mitt starka uttal frågar jag fint:

Ska vi gå till Hembygdsgården och fika?

Har helt glömt bort vad jag sa för en vecka sedan. Solen skiner och det dröjer ett tag tills vi kan göra något tillsammans med hela familjen. Istället för Hembygdsgården blir det Hälleskogsbrännan.

Yes!

Full av iver för att någon föreslår något jag har velat göra länge. Börjar jag ordna fika, dryck och annat som ska med. Pojkarna bråkar lite och Jonas tar med Elin ut i bilen för hon är så ivrig.

Så lurad!!!!

Vem var det som ordnade utflykten? Vem var det dom stod i hallen med två packade väskor?

Sedan glömde jag ändå en väska så vi fick vända.

Det blev en härlig utflykt till ett fascinerade område. Tänk att det redan gått 4 år sedan branden. Det är ett enormt stort brandområde och det är grönt på marken och träden gråvita.

Ett bra utflyktsmål som jag rekommenderar.

Ha en bra dag!

Annonser

En kantarell

En enda kantarell och jag är lockad att fortsätta söka. En kantarell och jag kan göra en kantarell smörgås. Jag har fantiserat om den där goda frasiga, varma smörgåsen med kantareller som stekts med schalottenlök, grädde, soya, persilja, salt och peppar och gratineras med västerbottenost i ugnen. Den där ljuvliga doften som sprider sig i köket, me love! En enda kantarell, snälla!

Som liten minns jag hur jag följde med mina föräldrar och syskon ut i skogen för att plocka svamp och lingon. Intresset var lite ljummet och jag levde mest för fikat. När min mormor och morfar var med var matsäcken lite extra god. Såhär i efterhand och som trebarnsförälder förstår jag att den extra matsäcken beror på tid och en del planering. Nu för tiden så är det mina föräldrar som har den extra goda matsäcken. Själv har jag gifflar köpta på affären och ett gäng flaskor med vatten. Lite socker och vatten blir en bra balans för att få barnen att hålla ut lite till 😉

Skogen är magisk, fridfull och korta stunder när alla är tysta hör jag fågelläten. Något som knakar och tänker, en björn? Hur logiskt är det men vi såg björnspillning, tror jag annars var det en människa som hade lagt ett rejält lass. Överallt på backen ligger gula löv, ett gult löv som potentiellt skulle kunna vara en kantarell, skogens guld! Hur ser den perfekta naturen ut för kantareller? Jag tänker mig som bilderna ovan, lite blandad skog med barr- och lövträd, lite stubbar, ris, mossa och torrhet.

Så vi begav oss till skogen med fina vänner. Lätt fika packad och ett visst motstånd från en son som tydligt visade sitt missnöje mot mig men var hur go som helts mot alla andra. Sådant får man ta ibland. Vi hittade trattkantareller rätt fort och det är fascinerande hur många svampar som dyker upp när man väl satt sig på huk och börjat plocka. Tänkte väl att det inte kommer att bli några kantareller i år. Förra året hittade jag 4 stycken som jag gav till pappa.

Mitt tålamod är inte så bra när det gäller svampplockning. Jag behöver några tecken på att det faktiskt finns kantareller så jag började leta runtomkring och precis som när jag var liten låg det bara en massa gula löv på backen.

Tog några steg mot ett par höga granar och en björk, Elin ropade och jag tittade upp, snurrade runt för att svara henne och då såg jag det, den gula färgen, jag satt mig ner på huk och gav ifrån mig ett lite glädjerop det var en kantarell! Plockade upp kantarellen och såg 4 till, yes, my precious! Hoppa verkligen att vi hittar mer så jag inte behöver sitta där med skammen när jag väljer att äta kantarell smörgåsen själv. Vi tog en fikapaus och bestämde oss för att gå mot bilarna igen, ingen vet när barns energi tar slut, lika bra att vara steget före. Klokt gjort av den analysen ca 30 m från bilen tog orken slut och jag tänkte det kan inte vara över jag måste ha fler kantareller. Jag får ofta ett starkt ha begär när jag plockar svamp, mycket vill ha mera…

Barnen tog en fika nr 2 och stannade vid bilarna medan vi sökte febrilt efter kantareller i närliggande skog. Åh yes, gissa om vi fann kantareller? Självklart, skam den som ger sig. Försöker planera in en lunchpromenad i veckan så att jag kan plocka lite mer, måste finnas mer där dessa kom ifrån.

Så kommer vi till den där stunden då det är dax att göra något åt svampen, rensning, borstning, dela för här ska ätas svamp. Lärdom till nästa gång ta med kniv och borste till skogen nästa gång och rensa på plats så går finliret hemma fortare. Minst två timmar rensning och Jonas var en kämpe han rensade all svamp och jag gjorde finliret på kantarellerna, fixade tvätten, plockade upp alla saker och nattade Elin för när maten väl skulle avnjutas, skulle inget få störa.

Jag säger bara mums, smörgåsarna blev fantastiskt goda 5 poäng av fem möjliga från hela familjen. Vi är 4 stycken som tycker om kantarellsmörgås så det krävs några svampar för att alla ska bli nöjda.

Frågan är om kantareller är så mycket godare än trattkantareller egentligen eller om det finns en upp bygd förväntan om att kantareller är bäst. Vad tycker du, vilken svamp är skogens bästa svamp i matsynpunkt?

Trevlig måndagkväll!

Kram