Jag kan

Jag åker, jag går, jag sitter och jag står.

Handen drar sig automatiskt nedåt mot mitten mellan bilsätena och i kopphållaren ligger den. Jag ska inte. Jag kan själv, detta är min grej, jag är ingen vek tjej.

Handen hamnar i knät igen.

Efter en stund känner jag ett trummande mot min haka. Hmm hur hamnade fingrarna där? Fingrarna trummar mot min hakan och får mig att fundera, att fokusera på kroppen. Hur är andning? Håller jag andan? Andas jag in genom näsan och ut genom munnen?

Andningen är bra kanske att jag har lite kortare andetag och att luften inte går hela vägen in. Tar några djupa andetag och det känns bättre.

Handen är påväg ner mot mitten igen.

Stopp, du behöver inte den där. Du kan själv. Du bör göra det, ingen annan kommer att göra det, ingen annan kan göra det, ingen annan vet, det är bara jag som kan klara av det. Jag låter den ligga kvar där mellan sätena och lägger handen på ratten.

Snöblandat regn faller ner på vindrutan och vägbanan. Vindrutetorkarna rör sig fram och tillbaka, ingen ide att köra fort, sommardäck på och slask överallt. Plötsligt möter jag en lastbil, fullt ös på vindrutetorkarna men ändå tappar jag sikt för en stund, även om det känns som en lång stund.

Nu, nu finns det något att oroa sig för, nu är det på riktigt. Jag har tid, jag behöver inte köra om. Ligger fint i kön och kommer fram dit jag ska.

Ett nytt ställe, en ny plats, nya människor. Jag behöver inte prestera, jag behöver bara lyssna. Kollar mejlen, stänger av ljudet, tittar mig omkring och där sitter en salig blandning av människor. Vad gör jag här?

Jag gör något nytt, jag försöker ta hand om mig själv.

Mina tankar vandrar iväg, frustration över att min plan sprack, frustration över att jag betalar skatt och ändå inte får det stöd jag behöver/behövde. Tänk att jag var klok och började spara pengar redan som 14 åring så att jag kan finna en tröst i att jag kan ta hand om mig själv ett tag framöver. Jag försöker göra något åt min situation för ingen annan kommer att göra det. Jag är inte allvarligt sjuk, jag har inte varit med i någon olycka, jag bara återhämtar mig.

Jag kan och det är så jobbigt att fråga om hjälp.

Nästa gång ska jag låta handen glida ner mellan sätena och greppa telefonen och slå det där numret, till den där personen och berätta om det nya, om det som gör mig nervös. Då kanske jag kan känna mig lugnare, bli mer avslappnad och vara mer närvarande i situationen.

Hur gör du när det är något nytt, något nervöst, något som gör dig orolig?
Frågar du om stöd/hjälp?

JAG KAN!

Annonser

Att göra många saker

Hej!

Idag har jag funderat på de där skaren jag gör varje dag som jag inte ger mig själv beröm för. De sker automatiskt och tynger ner mig emellanåt. Ibland är det svårt att se de bra saker jag gör för det är så många saker som jag gör på en dag, på en vecka, på en månad, på ett år.

Hemma pratar jag mycket med barnen och försöket förklara när min irritation tar över. Irritationen handlar väldigt sällan om barnen, det handlar mer om min ork, sömn och planering. Att leva i en familj, med barn stora som små och en make är inte jämt så lätt. Ibland känns det som fem olika pussel och ingen pusselbit passar och ibland passar pusselbitarna väldigt bra.

Ett livslångt föränderligt pussel.

Vad är det då som gör att pusselbitarna ibland är så olika. Enkelt den enskilde individen. Först två vuxna, föräldrarna i det här fallet har sina tankar om hur en familj ska vara. Ibland gemensam syn ibland och ibland splittrad och rätt ofta någon sorts kompromissad syn.

Ekvationen tvillingar.

Sedan har vi ekvationen tvillingar, en ekvation jag aldrig kommer att lösa för den ekvationen hör till dem. Två pojkar som är fantastiska tillsammans och som är två individer trotts att de delar samma gener, samma födelsedag och än så länge samma rum. Deras sätt att vara på växlar, det är få saker som är typiskt för A eller typiskt för B. För helt plötsligt har humör, inställning eller åsikten förändrats. Det som skiljer dem åt är hur de ser på saker och hur de löser problem. Lite olika anfallsvinklar. Fast det är fortfarande svårt att sätta fingret på vad som verkligen skiljer dem åt. Det är en ynnest att få vara del av denna fantastiska utveckling. Det är också intressant att vi fortfarande tar fel på dem då och då, framförallt när de kommer gåendes i sömnen.

Den kärleksfulla 3 års trotsen.

Sist har vi världens goaste 3- åring som här om dagen sa till Jonas: – ”Nu drar vi för mamma är så dryg”

Hon styr familjen med stark vilja och höga tjut. En typisk nyfiken treåring som med klokhet, envishet och kreativitet lär sig om världen. Att ena stunden vara glad när hon nästa stund kan vars ilsk, ledsen eller full av påhitt kan röra till den lugnaste stund.

Familjeföretaget.

En familj kan liknas vid ett företag och det är svårt att se allt bra jag gör under en dag. Eller allt bra barnen gör, eller allt bra mannen gör. Det är fem olika individer i samma hus och ibland går det så fort. Med perioder av minskad sömn, ökad arbetsbelastning, sjukdomar och aktiviteter så kommet skygglapparna fram.

Nu stannar jag upp, hur vet jag inte men jag måste pausa. Tänka på mig själv en stund och på min familj. Jag ska finna stunder under dagen där jag verkligen pausar. Jag tar en hälsopaus, andas, lyssnar, ser, känner och kanske smakar på något gott som en frukt, nöt eller en kopp kaffe. Uppmärksammar varje tugga och intryck av det jag smakar på. Jag blir närvarande, mer här och nu. Det ska jag göra.

Ha en bra dag!

Kram

Höstens första vab

Hej!

Hur har ni det idag?

Vår dag började med vab, höstens första vab. Känns bra att vi klarade två hela månader i förskolan innan baciller kom hem till oss.

Det är svårt att argumentera för vem som ska vabba framförallt när jag är den som inte tjänar så mycket pengar just nu. Känns som att det blir min lott i livet att vabba det kommande året eftersom jag pluggar. Att inte glömma är att jag ändå har startat ett företag så detta är helt nya områden för mig.

Familjen först men måste börja planera in backup för vab så jag minskar stressen hos mig själv.

Jag förundras över hennes glädje fastän hon är sjuk, hon är trött. Inte lika påhittig som vanligt utan har mer perioder av aktivitet istället för konstant aktivitet och sedan sitter eller ligger hon en längre stunder. Själv hade jag legat i soffan under täcket ätit glass och tittat på tv 😉

Lite feber, snorig och en hosta som låter lite otäck emellanåt, det är pipig inandning och jag blir nervös. Vill hosta åt henne men det kan jag inte. Hon vägrar att fräsa och en nässug känns för taskigt att använda. Tips på hur du lär ett barn att fräsa mottages!

Det blir vatten, festis och mjölk för att hålla vätskebalansen och en och annan piggelin.

Nu återstår att se hur jag som egen företagare söker ersättning för vab. Varje vecka lär jag mig nya saker #learningbydoing

Ha en bra dag! 🍁

Kram

Att kunna slappna av

 

Spänningen i oss är den som gör att vi inte kan slappna, inte kan sova, inte kan komma ner i varv och att vi till slut har förlorat tid för återhämtning.

Hur släpper jag på spänningarna? Hur kommer jag ner i varv?

Forskningen säger att om vi som blir utmattade kunde lära oss att släppa på spänningarna så skulle vi inte vara sjukskrivna lika länge. Idag är människor med utmattning sjukskrivna ca ett halvår innan de börjar arbeta igen. En viss forskning säger att vi skulle kunna vara tillbaka i arbete efter tre månader.

För att det ska lyckas behövs kunskap för den utmattade och då behövs utbildad personal som kan ge stöd, råd och kunskap inom fysioterapi, sömn, kost och träning. Idag finns inte den kunskapen att tillgå då köerna är långa och experterna för få.

Vilket dilemma…

Så ansvaret ligger på individen och det krävs förändring i vanor, i tankesätt och beteende. Det handlar om att känna efter och skapa möjligheter för sig själv att må bra. Du kan se om dig själv utan att vara självisk. Var tydlig med hur du vill ha det, om du vet hur du vill ha det. Att ha stöd av människor i din närhet är viktigt även om det vissa stunder kan vara jobbigt. Det tar tid och vi får helt enkelt träna på vårt tålamod.

Förändring börjar i tanken kräver ansträngning och ansträngning tar energi men i det långa loppet kommer det att bli bra. Så småningom kommer energin att räcka och tålamodet att hålla.

Förändring börjar i tanken.
Försök att att visualisera hur din dag ska vara, hur börjar dagen, vad gör du sedan, när ska du ta din promenad, vad ska du äta till lunch osv.
Två steg fram ett steg bak,två steg fram ett steg bak…ingen väg är rak.
Försöka att se likheterna istället för skillnaderna, i mångt och möjligt försöka att släppa tanken på att jämföra.

Vi utvecklas i varje möte, i varje händelse och varje upplevelse. Att ta sig tid till sig själv att ge sig en stund till återhämtning är en utmaning när jag har haft ett högt tempo. För ett år sedan gick jag promenader på 10-15 min några gånger i veckan och helst med sällskap för det var läskigt att gå själv. Idag ett år senare går jag 5 km ensam i skogen, nya gator, dit fötterna styr mig. Det är min tid och jag tycker om det!

IMG_0390

Jag har kommit en bit på väg och idag tänkte jag dela med mig av en andningsövning som jag använder mig av varje dag. Ibland tre andetag ibland 20 andetag.

Du kan sitta eller ligga ner, ja du kan tom göra den stående. Du ska andas in genom näsan och ut genom munnen, räkna varje inandning och utandning. För varje andetag känn hur axlarna sjunker ner.

1 in genom näsan
puas
2 ut genom munnen
paus
3 in genom näsan
puas
4 ut genom munnen
puas
5 in genom näsan
puas
6 ut genom munnen
puas
7 in genom näsan
paus
8 ut genom munnen
paus
9 in genom näsan
paus
10 ut genom munnen

Ha en bra fredag!
Kram 🌸

Ett företag

Hej!

Under hösten har jag skrivit mycket om mina känslor och upplevelser men jag har faktiskt gjort mer än så. Jag har starta ett företag så idag tänkte jag dela med mig lite om det genom en video.

Känns spännande, läskigt och roligt!

 

Tack för att du tittade!

Ge gärna lite feedback genom att trycka på gilla knappen 🤩

Ha en bra dag!

Kram 🌻

Vänskap och sorg

Vänskap och sorg

Som solens strålar lyser genom skogens träd så flyger tankarna runt i mitt huvud.

Genom mitt liv har jag mött människor som gjort avtryck hos mig, avtryck som än finns kvar. Minnen så tydliga som om det var igår. Människor som jag sedan kommit ifrån. Jag tänker på dem ibland och undrar hur de mår. Hur blev livet för dem. Minns dom mig?

Vänner kommer och går andra vänner består när vi genom livet går.

En sak är säker oavsett hur det slutade så finns en sorg hos mig. En sorg över att förlora en person, en person som jag faktiskt brydde mig om. Sorgen av en förlorad vänskap är en sorg vi inte pratar om, det bara sker, vänskapen rinner ut i sanden. Sorgen är ändå äkta även om den kan vara svår att förstå.

Så tack till alla mina vänner som jag mött, minnet av er finns hos mig kvar för du berikade mina dar. Tack för alla skratten och de mysiga stunderna vi haft. Då var då och nu är nu…

Förvisso behöver det inte vara slut för kanske vi ses igen när vi minst anar det. Den tanken låter lite spännande, vad finns runt hörnet?

Livet blir inte alltid som vi tänkt oss.

Natti natti ✨

En kantarell

En enda kantarell och jag är lockad att fortsätta söka. En kantarell och jag kan göra en kantarell smörgås. Jag har fantiserat om den där goda frasiga, varma smörgåsen med kantareller som stekts med schalottenlök, grädde, soya, persilja, salt och peppar och gratineras med västerbottenost i ugnen. Den där ljuvliga doften som sprider sig i köket, me love! En enda kantarell, snälla!

Som liten minns jag hur jag följde med mina föräldrar och syskon ut i skogen för att plocka svamp och lingon. Intresset var lite ljummet och jag levde mest för fikat. När min mormor och morfar var med var matsäcken lite extra god. Såhär i efterhand och som trebarnsförälder förstår jag att den extra matsäcken beror på tid och en del planering. Nu för tiden så är det mina föräldrar som har den extra goda matsäcken. Själv har jag gifflar köpta på affären och ett gäng flaskor med vatten. Lite socker och vatten blir en bra balans för att få barnen att hålla ut lite till 😉

Skogen är magisk, fridfull och korta stunder när alla är tysta hör jag fågelläten. Något som knakar och tänker, en björn? Hur logiskt är det men vi såg björnspillning, tror jag annars var det en människa som hade lagt ett rejält lass. Överallt på backen ligger gula löv, ett gult löv som potentiellt skulle kunna vara en kantarell, skogens guld! Hur ser den perfekta naturen ut för kantareller? Jag tänker mig som bilderna ovan, lite blandad skog med barr- och lövträd, lite stubbar, ris, mossa och torrhet.

Så vi begav oss till skogen med fina vänner. Lätt fika packad och ett visst motstånd från en son som tydligt visade sitt missnöje mot mig men var hur go som helts mot alla andra. Sådant får man ta ibland. Vi hittade trattkantareller rätt fort och det är fascinerande hur många svampar som dyker upp när man väl satt sig på huk och börjat plocka. Tänkte väl att det inte kommer att bli några kantareller i år. Förra året hittade jag 4 stycken som jag gav till pappa.

Mitt tålamod är inte så bra när det gäller svampplockning. Jag behöver några tecken på att det faktiskt finns kantareller så jag började leta runtomkring och precis som när jag var liten låg det bara en massa gula löv på backen.

Tog några steg mot ett par höga granar och en björk, Elin ropade och jag tittade upp, snurrade runt för att svara henne och då såg jag det, den gula färgen, jag satt mig ner på huk och gav ifrån mig ett lite glädjerop det var en kantarell! Plockade upp kantarellen och såg 4 till, yes, my precious! Hoppa verkligen att vi hittar mer så jag inte behöver sitta där med skammen när jag väljer att äta kantarell smörgåsen själv. Vi tog en fikapaus och bestämde oss för att gå mot bilarna igen, ingen vet när barns energi tar slut, lika bra att vara steget före. Klokt gjort av den analysen ca 30 m från bilen tog orken slut och jag tänkte det kan inte vara över jag måste ha fler kantareller. Jag får ofta ett starkt ha begär när jag plockar svamp, mycket vill ha mera…

Barnen tog en fika nr 2 och stannade vid bilarna medan vi sökte febrilt efter kantareller i närliggande skog. Åh yes, gissa om vi fann kantareller? Självklart, skam den som ger sig. Försöker planera in en lunchpromenad i veckan så att jag kan plocka lite mer, måste finnas mer där dessa kom ifrån.

Så kommer vi till den där stunden då det är dax att göra något åt svampen, rensning, borstning, dela för här ska ätas svamp. Lärdom till nästa gång ta med kniv och borste till skogen nästa gång och rensa på plats så går finliret hemma fortare. Minst två timmar rensning och Jonas var en kämpe han rensade all svamp och jag gjorde finliret på kantarellerna, fixade tvätten, plockade upp alla saker och nattade Elin för när maten väl skulle avnjutas, skulle inget få störa.

Jag säger bara mums, smörgåsarna blev fantastiskt goda 5 poäng av fem möjliga från hela familjen. Vi är 4 stycken som tycker om kantarellsmörgås så det krävs några svampar för att alla ska bli nöjda.

Frågan är om kantareller är så mycket godare än trattkantareller egentligen eller om det finns en upp bygd förväntan om att kantareller är bäst. Vad tycker du, vilken svamp är skogens bästa svamp i matsynpunkt?

Trevlig måndagkväll!

Kram