Förändringens tid

Förändringens tid

Jag går på gatan i riktning mot hamnen. Jag passerar de små butikerna, butikerna som erbjuder specifika saker. En med olika kaffepressar, en butik med elprodukter, en med smycken, en med glasögon och många fler butiker. Charmen med att varje butik är liten med personlig service tilltala mig, okej mannen i glasögon affären var inte ett dugg intresserad att sälja några solglasögon så det blev hans förlust.

Solen är påväg ner, jag ökar stegen och passerar en liten park med palmer både höga och låga. Jag korsar gatan när en lucka i trafiken infinner sig. Jag går över det lilla torget där vi åt lunch tidigare idag, svänger vänster och går i riktning mot piren. På min vänstra sida ligger restaurangerna på rad, pasta, pizza, havets läckerheter, kaffe och glass. Ja det mesta finns att få förutom chokladfondant, den har jag inte funnit ännu. På min högra sida är hamnen och där ligger stora båtar från olika länder, makalöst stora med tre våningar, den ena mer fascinerande än den andre.

I slutet på hamnen ligger fiskebåtarna, jag svänger höger och går mot piren. Jag känner havsdoften och den lätta brisen. Om 27 min går solen ned. Jag kommer till början av piren och tittar ut över det stora havet, känner doften av hav, hör vågorna slå mot stenarna när de rullar in mot piren, vattnet slungas upp i olika former mot stenarna för att sedan falla ner i havet igen.

Jag tar upp min kamera tittar mot solnedgången och känner, här, här vill jag vara…
Tacksamheten över att få vara mig själv och för mig själv en stund vid havet går inte att beskriva, den känslan måste upplevas.

Var vill du vara? Vad är du tacksam för idag?

Ha en bra dag!

Kram 🧡

Annonser

Fredagsmorgon

God morgon!

Ville så gärna ligga kvar i sängen idag och dra mig, slumra lite, kanske somna om men så är inte fallet. Har ju skaffat mig en familj. Skola och arbete är vad som gäller idag. Jonas bestämde sig för att börja tidigt idag så jag fick helt enkelt masa mig upp sängen och köra igång morgon racet. Annars är det så att J lämnar och jag äter frukost med grabbarna och sedan hämtar jag Elin. En skön uppdelning och ett försök till att ge grabbarna lit mer vuxentid för oj vad de små kräver uppmärksamhet.

Förra helgen köpte mormor lite kläder som Elin önskat sig, Alfons från Lindex. Vi läser Alfons och det är de enda böckerna hon vill låna när vi går till biblioteket. Hon såg verkligen fram emot dessa Alfons kläder. Hon tycker om kläderna så mycket att hon inte vill ha dem på sig. Kläderna har legat i en rosa papperspåse hela veckan som hon burit runt på. Successivt har hon valt ett klädesplagg åt gången för att prova. Jag försökte redan i tisdags att hon skulle ha kläderna men då blev hon så ledsen och kläderna fick läggas i papperspåsen igen. Skulle ha filmat och visat hur de kläderna skulle läggas i påsen. Jag vek dem och tog upp dem och rullade och knölade kläderna ner i påsen. Jag har så mycket att lära.

Så idag hade hon bestämt sig för Alfons kläderna, tror ni att jag hittar byxorna? Nej, hon hade dem igår så de låg någonstans i huset. Till slut hittade vi byxorna i leksakslådan. Samtidigt ska grabbarna äta frukost och de bestämmer sig för att steka ägg. Att steka ägg är väl ingen konst eller. Tur det finns vatten och disktrasor. Medan jag klär på Elin som inte alls kan klä på sig idag så har grabbarna förflyttat sig till vardagsrummet och satt på tv:n ljudlöst.

Förtydligande: för att få en bättre struktur på morgonen vill vi att frukost intages i köket, väskan packas, tänder borstas och allt ska vara klart innan tv:n sätt på. För är de inte klara och det är dags att gå så kan ni gissa vem de ropar på, ja mig!

Ser rött och måste räkna till tio innan jag öppnar munnen, låter bara lätt irriterad när jag ber dem äta sin frukost i köket. Under tiden har Elin hittat mina stövlar som hon tycker jag ska ha på mig. Jag vill inte så då beslutar hon att hon ska ha dem på sig istället. Påminna mig om Pippi. Så uppfinningsrik och go, älskade unge!

IMG_0091

7:45 hur fort går klockan på morgonen egentligen. Ska jag ta bilen eller gå med Elin i vagnen till förskolan. Jag behöver frisk luft och röra på mig så det blir vagnen till Elins förtjusning.

Med lätt förhöjd puls kommer vi till slut iväg och det är skönt ute, ingen kyla idag. Elin fascineras av de röda träden och undrar varför de är röda. Hon ser gröna träd och undrar varför de inte är röda. Hon utbrister orange träd, gult träd och ännu fler som är orange. Jag lyfter blicken och slås ännu en gång om hur vacker hösten är. Vi ser grävmaskiner, vinkar till människor vi möter och fascineras över alla människors grejer.
Vi gör hejarop till en kvinna som cyklar uppför den branta Norbbybacken.

Vi kommer till förskolan bara lite försent och jag är glad för jag har precis umgåtts med min treåring som med glädje och fascination håller på att upptäcka världen. Samt att mina två fantastiska grabbar fixade frukosten själva och på vägen till skolan ringde mig och frågade hur var det nu med konkav och konvex lins (no prov), varje dag är en utmaning.

Konkav lins, spridningslins är inåtbuktade och tjockast på kanterna. Används bla för att korrigera närsynthet.

Konvex lins, samlingslins, är tjockare i centrum och används för att förstora saker.

Vi lär så länge vi lever!

Tips: Hösten är en bra tid att träna färger med barn. Så ta en sväng och se på naturen med barnen i helgen.

Trevlig fredag!

Kram ❤️💚🧡💛

En kantarell

En enda kantarell och jag är lockad att fortsätta söka. En kantarell och jag kan göra en kantarell smörgås. Jag har fantiserat om den där goda frasiga, varma smörgåsen med kantareller som stekts med schalottenlök, grädde, soya, persilja, salt och peppar och gratineras med västerbottenost i ugnen. Den där ljuvliga doften som sprider sig i köket, me love! En enda kantarell, snälla!

Som liten minns jag hur jag följde med mina föräldrar och syskon ut i skogen för att plocka svamp och lingon. Intresset var lite ljummet och jag levde mest för fikat. När min mormor och morfar var med var matsäcken lite extra god. Såhär i efterhand och som trebarnsförälder förstår jag att den extra matsäcken beror på tid och en del planering. Nu för tiden så är det mina föräldrar som har den extra goda matsäcken. Själv har jag gifflar köpta på affären och ett gäng flaskor med vatten. Lite socker och vatten blir en bra balans för att få barnen att hålla ut lite till 😉

Skogen är magisk, fridfull och korta stunder när alla är tysta hör jag fågelläten. Något som knakar och tänker, en björn? Hur logiskt är det men vi såg björnspillning, tror jag annars var det en människa som hade lagt ett rejält lass. Överallt på backen ligger gula löv, ett gult löv som potentiellt skulle kunna vara en kantarell, skogens guld! Hur ser den perfekta naturen ut för kantareller? Jag tänker mig som bilderna ovan, lite blandad skog med barr- och lövträd, lite stubbar, ris, mossa och torrhet.

Så vi begav oss till skogen med fina vänner. Lätt fika packad och ett visst motstånd från en son som tydligt visade sitt missnöje mot mig men var hur go som helts mot alla andra. Sådant får man ta ibland. Vi hittade trattkantareller rätt fort och det är fascinerande hur många svampar som dyker upp när man väl satt sig på huk och börjat plocka. Tänkte väl att det inte kommer att bli några kantareller i år. Förra året hittade jag 4 stycken som jag gav till pappa.

Mitt tålamod är inte så bra när det gäller svampplockning. Jag behöver några tecken på att det faktiskt finns kantareller så jag började leta runtomkring och precis som när jag var liten låg det bara en massa gula löv på backen.

Tog några steg mot ett par höga granar och en björk, Elin ropade och jag tittade upp, snurrade runt för att svara henne och då såg jag det, den gula färgen, jag satt mig ner på huk och gav ifrån mig ett lite glädjerop det var en kantarell! Plockade upp kantarellen och såg 4 till, yes, my precious! Hoppa verkligen att vi hittar mer så jag inte behöver sitta där med skammen när jag väljer att äta kantarell smörgåsen själv. Vi tog en fikapaus och bestämde oss för att gå mot bilarna igen, ingen vet när barns energi tar slut, lika bra att vara steget före. Klokt gjort av den analysen ca 30 m från bilen tog orken slut och jag tänkte det kan inte vara över jag måste ha fler kantareller. Jag får ofta ett starkt ha begär när jag plockar svamp, mycket vill ha mera…

Barnen tog en fika nr 2 och stannade vid bilarna medan vi sökte febrilt efter kantareller i närliggande skog. Åh yes, gissa om vi fann kantareller? Självklart, skam den som ger sig. Försöker planera in en lunchpromenad i veckan så att jag kan plocka lite mer, måste finnas mer där dessa kom ifrån.

Så kommer vi till den där stunden då det är dax att göra något åt svampen, rensning, borstning, dela för här ska ätas svamp. Lärdom till nästa gång ta med kniv och borste till skogen nästa gång och rensa på plats så går finliret hemma fortare. Minst två timmar rensning och Jonas var en kämpe han rensade all svamp och jag gjorde finliret på kantarellerna, fixade tvätten, plockade upp alla saker och nattade Elin för när maten väl skulle avnjutas, skulle inget få störa.

Jag säger bara mums, smörgåsarna blev fantastiskt goda 5 poäng av fem möjliga från hela familjen. Vi är 4 stycken som tycker om kantarellsmörgås så det krävs några svampar för att alla ska bli nöjda.

Frågan är om kantareller är så mycket godare än trattkantareller egentligen eller om det finns en upp bygd förväntan om att kantareller är bäst. Vad tycker du, vilken svamp är skogens bästa svamp i matsynpunkt?

Trevlig måndagkväll!

Kram