Tredje j*la advent

Tredje j*la advent

Nu har familjeföretagets icke valda VD gått ut i strejk. Inget fackförbund eller a-kasse pengar finns som stöd.

Idag är jag låg, energin är som bortblåst, julkänslan finns inte, inte ens självömkan har jag. Det bubblar inom mig och jag vill bara vara ifred. Ordet mamma går varmt var jag än befinner mig, nära eller på en annan våning. Försöker säga att det finns en pappa också men det fungerar tydligen inte så.

Kommer det ifatt mig, har jag inte bearbetat det tillräckligt? Kan det inte bara vara slut, kan jag bara få vara ifred?

Nej det fungerar inte så, de starka otäcka känslor jag upplevt har skapat en motorväg rakt in i reaktionscentrum. Det tar tid och vissa reaktioner kommer på en gång medan andra väntar på sig. Det ända jag vet är att det blir längre mellan bakslagen och jag har lärt mig att lägga in lite mer ledig tid efter hektiska perioder. Tydligen inte tillräckligt med återhämtning.

Så fort en doft, en mening, ett ord eller ett påstående dyker upp som påminner om situationer är det full fart på motorvägen rakt in i känslostormen. Framförallt sker det när sömnen varit väldigt oregelbunden under lång tid och stressen betydligt högre. Då går det fortare.

Det är nu jag testas på riktigt, det är nu mina verktyg ska användas som jag lärt mig om och som jag tränat på i lugna stunder.

Ilskan är ett faktum, jag lyssnade inte tillräckligt jag skulle bara göra lite till, å lite till å ännu mer. Japp nu får hela familjen råka ut för min irritation. Vadå mindfulness, yoga och andning det hjälper inte min tvättstuga, min kyl, mitt golv eller min ekonomi. Det finns ingen magisk tvättkorg hos oss.

Hur svårt kan det vara att låta bli tv-spelet, telefonen och tv:n? Hur svårt är det att lägga tvätten i tvättkorgen? Hur svårt är det att hänga upp sina kläder på krogen?

Va, ska vi prata ekonomi nu, jag har varit uppe med ett barn mellan 3-5 inatt och granjäveln välte visst tidigt imorse när jag äntligen somnat om.

Nej jag har inte PMS! Nej jag är ingen surkärring.

Jag är en kvinna med stora ambitioner och en positiv inställning till livet. Som precis som andra småbarnsföräldrar kämpar med nattning, drömmar, utbrott om än det ena och än det andra. Jag är en blivande tonårsförälder som försöker pejla mig fram på denna snåriga pre tonårsstig där höger blir vänster och vänster blir bakåt eller en cirkel eller ut och in eller något. Inget går att förutse och plötsligt får man en kram.

Jag är en fru, maka, gift ja kärt barn har många namn sägs det

Pass upp

Hotell

Catering

Tvättare

Snickare

Lokalvårdare

Bilverkstad

Inköpare

Matplanerare

Amatörkock

Måltidspersonal

Chaufför

Försäljare

Domare

Vakt

Planerare

Inredningsdesigner

Har jag glömt något?

Det är inte konstigt att jag är trött idag. Vi gråter lite på det och hoppas trycket släpper och klokheten återfinner sin.

Avslutar kvällen med hela familjen framför en film med glögg, godsaker och julskinka som jag självklart överäter så jag knapp kan andas för det är så gott.

Heja mig, nu är det 5 arbetsdagar kvar sedan lite ledigt med hela familjen. Jippi

Tänker ny dag, nya möjligheter!

Natti natti ⭐️

Annonser

Det är slut

Det är slut

Jag har haft så nära kontakt med mina känslor att jag blivit rädd. Att lyssna på mig själv igen är skrämmande för det utmanar mig att se, hur jag faktiskt vill vara. Att våga säga nej för min skull och inte för att såra.

Ska jag vara bra för dig behöver jag först vara bra för mig.

Insikten över att jag faktiskt kan välja vem jag vill vara, är läskig eftersom jag gör slut med något som inte fungerar för mig och ”dumpar” det som en gång varit vad jag trott, bra för mig. Kanske passade vi då men nu har vi vuxit ifrån varandra och sakta börjar jag förstå att ska jag må bra igen behöver jag göra det som fungerar för mig.

Ingen annan tar hänsyn till mig. Det är tom så att andra människor lättare kan kritisera det jag gör för de har inte den känslomässiga kopplingen till mitt situation. De kommer som gubben i lådan. Rör om och sedan går de igen.

Det har varit svårt att förstå hur mycket den duktiga flickan har styrt mitt liv, hur jag på något sätt att strävat över att bevisa för andra att det jag gör är bra. Istället för att bara se till mig själv och säga bra jobbat Linda eller att det där blev helt fel nu backar jag och ser över andra alternativ.

Att stänga en dörr ger möjlighet till att öppna nya!

Vad drömmer du om? Vad vill du ändra på för att må bra? Skriv ner dina tankar, läs din text och fundera på vad du kan ändra idag för att må bra imorgon.

I verkligheten tar det längre tid att finna ro men känslan av att göra något för din skull ger energi och styrka som får dig att orka mer än du tror.

Jag gör det för mig!

Du gör det för dig!

Tillsammans blir vi bättre!

Ha en bra dag!

Kram ⭐️

Att leva

Det kommer till mig, när jag tar mig tid, för att vara själv, bara vara med mig, helt ensam då kommer lugnet, en närvaro som jag längtat efter.

Ibland kommer förnimmelser av känslor som påminner om panik när jag är själv. Mycket handlar om känslor för helt plötsligt är jag själv med mina tankar och med dem kommer känslor. När känslor och tankar inte är bearbetade utan läggs på hög så skapas något som jag inte kan förklara. Ju längre tid det ligger på högen desto tuffare blir det när det kommer loss och far omkring igen. När tanken sedan är bearbetad kommer jag ner i ro igen.

Vid dessa tillfällen försöker jag tänka på vad som skedde innan känslan kom och kan ofta se vad som triggade igång den kroppsliga förnimmelsen som satte mig i en fly situation (panik)

Andra stunder sprider sig ett lugn i kroppen, ett lugn som gör mig glad och ibland så fylld av energi att den där lugna stunden, avslappningen och meditationen skjuts åt sidan. Fast det är ofta då som jag gör mig en god kaffe, tar en promenad, läser en bok, lyssnar på musik eller en podd. Det i sig är egen tid och jag är med mig själv och ger mig möjligheten att njuta för en stund och åter tänka på att det alltid är ett val.

Detta gör att det tar ett tag för mig att komma ner i varv under perioder med högre aktivitet.

Sömn har stor betydelse!

Ett val att må bra, ett val att förändra, jag vill inbilla mig själv att jag har blivit bättre. Jag är så mycket bättre nu än för ett år sedan.

Jonas frågar mig ibland:

Visst mår du bra? Eller i alla fall bättre?

Du känns mycket gladare, tryggare och energisk.

Klart jag mår bättre, vissa dagar undrar jag va fan var det för fel på mig och andra dagar förstår jag att det var galet det jag gjorde.

Det är bara så underligt att ingen i min närhet förstod eller sa något. Kanske går vi med skygglappar på och är upptagna med våra egna demoner att vi bara viftar förbi varningssignalerna hos oss själva och hos människor runt omkring oss. Vi vill vara en god medmänniska och inte lägga oss i. Men tänk om någon ställer den där frågan:

Hur du mår egentligen?

Den frågan som får oss att bli irriterade, för vad har hen med det att göra, sköt du ditt. Svaret blir: bara bra tack. Sedan finns frågan där som ett skav och det är då hen förstår att det är nog inte så bra som jag vill att det ska vara. Troligtvis kör på ett bra tag till innan det tar stopp eller skiter sig.

I ett annat perspektiv på samma fråga blir hen lite förvånade över frågan och svara ärligt, inte så bra just nu. Då har hen någonstans börjat reflektera över sin situation men vet inte hur, när och vad hen ska göra.

I båda situationerna råder jag personen att be om hjälp. Det finns mycket bra hjälp att få och vårdcentralerna är långa och läkarna stressade och det finns en prio kö.

Därför vill jag tipsa om hälsocenter. På hälsocenter finns det information, råd av kunniga människor som kan ge dig verktyg att använda i ditt liv, för ett bättre välbefinnande.

https://www.1177.se/Hitta-vard/Vastmanland/Kontakt/Halsocenter-Fagersta/

Jag har haft stor glädje av Hälsocenter i Fagersta. Nästa vecka är mitt sista möte med dem för denna gång. I 6 månader har de funnits i mitt liv och det känns lite vemodigt att säga hej då. Troligtvis var det så att jag var redo för deras verktyg och därför har förändringen också visat sig så pass snabbt. Vi fungerar olika och ofta behöver vi gå igenom många olika situationer för att finna det som är rätt för oss.

Nu ska jag ta fram de där verktygen och sänka tempot som blivit lite för tufft med sjukt barn, tentor, jobb och en prestationsinställning lite för hög för mitt eget bästa just nu.

Ha en bra dag ⭐️

Kram

Att göra björnbärsmarmelad

Att göra björnbärsmarmelad

Jag ville bara göra lite marmelad med björnbär och lime såhär till 1:a advent. Lite gott till fika, kanske tom ha lite marmelad på pepparkakan. Prova något nytt, två goda saker bord bli gott tillsammans.

Att koka frysta bär i en kastrull, riva lite limeskal och pressa en halv lime, blanda i lite socker och låta det puttra. Hur svårt kan det vara. Själva utförandet är inte svårt och i tanken gör jag detta snabbt och lugnt. Jag har inga utbrott på bråkande barn där ord som k*k potatis förekommer, en brottningsmatch, en förföljning och allt för att rummet skulle städas. Gamla saker slängas och saker som inte använts läggas i skänka bort högen, hur svårt kan det vara att koka lite marmelad.

1 december, 23 dagar kvar, sedan hoppas jag att det lugnar ner sig och ro infinner sig i vårt hem. Tänker att december månad är en månad med spänning, förväntan, önskelistor, mys och godsaker som tillförs till vår vardag, en vardag som redan är fullspäckad med saker både privat och arbetsrelaterat.

En sak i taget och att försöka tänak på avd som verkligen behöve rgöras och vad som kan sparars tikll senare eller tom strykas från listan. Det är en härlig tid vi har, om några väckor vänder det och dagar blir ljusare tills dess, ta hand om dig och ge gärna tips på hur du skapar lite ro i julstressen som kom redan i oktober när affärerna började skylta och spela julmusik.

Ha en bra dag!

Kram

Björnbärsmarmelad

Tid: ca 15 min

Varning: (har du barn, kan det ta väldigt lång tid och du kan få förhöjd puls)

250 g frysta björnbär

1/2 lime rivet skal och juice

1,5 msk syltsocker

Koka upp, mosa bären när de blivit mjuka, låt det puttra 10 min.

(Tillsätt lite vatten om det är för torrt.)

Lyfter blicken…

…och ser hur det gnistrar på marken, i gräset, på vägen, på trädens bark och på grenarna av solens strålar. Jag saktar ner stegen och stannar upp, samtalar med Elin som sitter i vagnen. Vi är påväg till förskolan. Det biter i kinderna och det kommer ånga ur munnen när vi pratar. Vi står där en stund och tittar och hejar på de som passerar. Vi låter solens strålar blända oss medan vi går vidare till förskolan.

Att känna mig närvarande och uppskatta denna stund får mig att slappna av trotts kylan. Jag fryser om benen och gosar in mig i min sköna jacka, en jacka som inte sitter åter runt halsen utan jag kan få ner hela hakan så att bara nästippen sticker ut. Att stå där på trottoaren och inse att det är nu jag lever, det är nu jag mår bra, även om tröttheten har slagit sina klor i mig. Att få vara närvarande i denna stund det gör mig lycklig, att komma till insikt eller påminna mig att jag bestämmer över mitt liv. Det är nu jag har tillfället att göra så som jag vill ha det. Så enkelt och så svårt. Hur vill jag ha det? 

Hur vill du ha det?

Lite klyschigt men just nu ser jag mig själv i en slowmotionfilm, i vintertid där varje steg jag tar ger mig mer frihet… Musiken som spelar i bakgrunden är :

winter-solstice-11 epidemic sound 

Driven, stark och modig

Driven, stark och modig

Det fins ett driv, en styrka och ett mod för att förändras. Just nu inser jag hur stark jag är och vilken förändring jag faktiskt gjort. Vilket mod jag har för att ta klivet ut i det okända.

Drivet får mig att utvecklas, ifrågasätta och lära nya saker för att följa med utvecklingen inom mig och omkring mig.

Styrkan och viljan får mig att fortsätta vid motgångar och utmaningar. Styrkan finner tid för reflektion, nya vägar och håller mig stadig.

Modet får mig att våga, att testa nya saker och utmana mig själv. Modet ger mig kraft att köra framåt.

Ju mer jag lär desto mindre vet jag!

Ödmjukheten för människans egna berättelser sitter i ryggraden, empatin för mina medmänniskor håller mig alert och jag ser lättare andras framgångar och möjligheter än jag ser mina egna. Jag är tränad i att se andras utveckling och framgång och att åsidosätta mig själv. Mitt tidigare yrke krävde förmågan att se andras förmågor och att få dem att utvecklas, gå framåt och sätta nya mål för framtiden. Nu är det dags att använda denna kunskap på mig själv och se vad jag kan, vad jag behöver och var jag ska.

Hur kommer det sig att avståndet till mig själv är större än avståndet till mina näras beslut är betydligt mindre. Varför är det lättare att ge beslut och lösningar till andra än att komma till beslut själv?

Helt enkelt är det så att mina beslut är kopplade till mina känslor och när jag ska hjälpa en vän med ett beslut finns inte känslorna inblandade. Det beslut jag ger vännen är logisk medan samma beslut kan te sig mindre logiskt om jag skulle säga det till mig själv.

Allt vi upplever kopplas till känslor på ett eller annat sätt. Därför är det viktigt att prata om saker för att få ett vidgat perspektiv och inse att ett jobbigt beslut alltid kommer att vara ett jobbigt beslut.

Jag vet vad jag vill, jag har mitt WHY!

Jag utvecklar mitt WHAT?

Planerar mitt HOW?

Vilken drivkraft har du? Fundera en stund och skriv ner tre ord som beskriver dig just nu.

Klok, stark, modig, lugn, rädd, orolig, nöjd, glad, lycklig, tydlig, ledsen, ensam, tacksam.

Ha en bra dag!

Kram

Te time tisdag – ångestens efterdyningar

Idag finns en nervös känsla i kroppen. Jag har försökt att ta det lugnt men rastlösheten är där. Det var länge sedan nu och någonstans så har jag undermedvetet väntat på att det ska hända. Det var inte lika kraftigt denna gång och det gick över på 16 min. Jag vaknade upp i panik, hjärtat hamrade fort och mina tankar spann vidare på de kroppsliga reaktionerna. Det är som om jag kämpar med antingen fast jag kan andas. Vad beror detta på?

Upptäcker hur min fot vickar intensivt fram och tillbaka när jag sitter hopkurad i soffans ena ände och försöker läsa. Tungan trycker upp i gommen och det är som om jag håller andan. Tänkte planera mitt julfilms schema idag men har inte kommit dit ännu, först skola och jobb. Tankarna far omkring och jag har ingen röd tråd att följa just nu.

Fick ett oväntat samtal på morgonen som gjorde mig riktigt glad. Det satt igång en massa tankar hos mig och om det jag skriver om här på bloggen. Ibland får jag stunder av skamkänslor som tar över min tankeverksamhet och då vill jag bara krypa ihop i ett hörn. Att skriva hjälper mig och att få dela med mig skapar någon sorts meningsfullhet och jag upplever att livet är mer intressant genom de nya kontakter och insikter jag får. Förändring är inte lätt och är det lätt kanske det inte förändrar mig tillräckligt utan jag går i gamla fotspår. Kan jag förändras?

IMG_3666

Skymningen läger sig och jag gör en lite reflektion över dagen. Även om den röda tråden inte fanns där så fick jag saker gjorda. Jag tog tom tag i tillståndsansökan hos datainspektionen, vilken djungel. Att hålla mig sysselsatt får mig att stänga ute oroskänslorna. Hur klokt det är att göra så vet jag inte? Jag är stark, modig och klok fast idag känner jag mig ynklig, liten och klen.

Hur har din dag varit?

Kram